Väntans tider

Nu har jag gått och varit smånervös i sådär två veckor. Det vill verkligen inte försvinna. Jag vet inte ens om den uteblivna informationen är bra eller dålig. Varje dag så går man och undrar. Det värsta är när man ser att det finns ett nytt mail i inkorgen. Hoppas, hoppas, hoppas... Men nej, inga svar får man. Det kommer ju komma någon gång, men ovissheten är alltid jobbig. Ett svar, positivt eller negativt, känns alltid bättre än väntan. Även om spänningen på en nivå kan göra det intressant så känner man mest frustration i slutändan. Nyfikenheten är för stor helt enkelt.