I'm sitting in my room

Ibland lägger man märke till de små sakerna. Kommentarer. Inte onda kommentarer eller att de är riktade mot en själv. Men när man ser mönster. Först hände det en gång, inte så mycket att analysera. Men nu har det hänt tre eller fyra gånger. Alltid vid liknande tillfälle, alltid med samma syfte. Då börjar det kännas lite udda. Min gissning skulle vara att det handlar om någon form av rädsla, men det är lite trist för det pajar ju för mig också. Jag har inte den rädslan, även om vissa saker är svårare i andras närvaro.

Kanske att det dyker upp ett tillfälle att upp det, eller får jag väl försöka skapa ett tillfälle. Troligtvis skulle det uppskattas om jag bara lät det vara. Men man har ju ett visst rykte att leva upp till. Som att vara jobbig lite då och då. Det är inte särskilt lätt, men jag ser det som en utmaning. Våga hamna i obekväma lägen.

Förresten, Morgan var grym förra veckan. Han sa det att han tog illa vid sig när kompisar var hemma hos honom och låste om sig när de gick på toaletten. Han såg det som ett tecken på att de inte litade på honom eller att de inte var trygga i hans närhet. Hos mig har man inget val, här får man känna sig trygg eller hålla sig. Kul för mig, troligtvis hatat av de flesta. Hade varit intressant att veta hur många som struntat att gå på toa hemma hos mig eftersom det inte går att låsa. När jag gräver bland mina fördomar kommer jag på några namn hyfsat snabbt.

Distans är sjukt viktigt. Men den där distansen är inte alltid helt lätt. Ibland räcker det inte ens att man inser vad man varit med om, man måste också vara helt säker på att man är förbi det. Och det är ju den kluriga biten. Halvdistans eller heldistans. Om man ens kan nå heldistansen. Jag var förbi den, med god marginal till och med. Men vissa saker har en tendens till att komma krypandes tillbaka. Steg för steg. Och helt plötsligt är man tillbaka på ruta ett. Som vilken annan grej man har liggandes i sin ryggsäck är den där. Var den där hela tiden? Går den ens att bli av med?

De saker man inte pratar om är samma saker som man mest av allt hade behövt berätta om. När man väl tar upp dem är det för att de är förbi.