Brainstorm

Trodde det hade slutats sända. Hade igång tv'n när jag helt plötsligt hör musiken. Kunde inte låta bli att le. Förknippar man musiken med nåt bra om man reagerar instinktivt på det sättet? Troligtvis.

Steve Carrell. Har inte han som uberidol kanske, men hans karaktär i The Office är så dum, idiotisk och skön att jag inte kan undvika att gilla honom. Dem tysta skratten känns ofta bättre än gapskratten.


Imorgon smäller det. Korppremiär. Ska bli väldigt, sjukt roligt. Räknar med succé, så det gäller att det går bra. Känner mig i helt ok form även om det inte blivit så mycket springande i skogen, men har blivit lite fotboll och har hunnit vänja mig lite vid skorna och utestudsen. Men jag är ego och har bra självförtroende, så antagligen så kommer jag att dominera.


Är det normalt och snacka med någon över msn en liten stund och helt plötsligt upptäcka att det gått några timmar? Jag vet inte, det är inte riktigt mitt område, men jag vet att det händer iallafall.


Har ju varit och sett Foo Fighters live. Kan absolut säga att om det är någon mer jag vill se live nu så är det Damien Rice. Ibland glömmer man, men man glömmer aldrig helt. Det ligger någonstans där man inte hittar det bara. Sen blir man påmind av någon annan angående något annat, och då kanske man hittar den där saken som låg bredvid också. Kanske det är så. Jag gillar liknelsen så det får nog gälla.


Hörde någon prata i helgen. Kommer inte ihåg vilken dag det var, men det spelar mindre roll. Den personen generaliserade iofs ganska friskt men det kändes ändå skumt. Antingen så hade den personen väldigt fel och tror att alla är som den, eller så är det inte så. Bara för att man inte ser det så betyder det inte att det inte existerar. Vissa saker är inte lika vanliga i det offentliga.




Min hjärna går åt alla håll och kanter för tillfället. Känns som om det är för mycket och för krångligt. Innan var det jobbigt men ändå bara en väg, lite enklare då. Nu är det som att försöka hitta i Calcutta en regnig lördag, inte helt lätt alltså. Känns som om det inte finns någon rätt väg att hitta i det hela. Varför är så mycket så krångligt? Visst, det som ofta är charmen, man vill ju inte ha saker serverat på silverfat, men det känns som om det alltför ofta går till överdrift, kan det inte hållas på lagom nivå så man känner att det finns en lösning?




Cold, cold water surrounds me now
And all I've got is your hand
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now,
Or am I lost?