Sovdags

Först var det att jag lyssnade på lite musik på datorn. En låt från ett soundtrack. Låten fick mig att tänka på min blogg konstigt nog, eller om saker jag skrivit. Sen läste jag mer i min blogg, och då var jag tvungen att lyssna på mer musik. Jag kan aldrig gå och lägga mig.

Rent allmänt tycker jag att folk är kassa på reaktioner. Eller kanske det är reaktioner vid rätt tillfälle. Dålig tajming alltså. Kan bara anta att jag är precis likadan, men det är skit samma tycker jag. Folk är nyfikna. Fakta som jag nämnt tidigare. När det gäller relationer, hemlisar och allt sånt där, då vill folk ta del av kakan. Men är det någon som mår dåligt, som sänder ut små SOS-meddelanden, då blir istället alla blinda, döva, stumma och kanske även mer. Eller så ignorerar man bara problemet.

Jag kommer ihåg en ungdomssamling jag var på under en period när jag var väldigt nere. Det talades bland annat om att vi som kristna var tvungen att nå ut till alla ungdomar i Hässleholm och att det finns många därute som mår väldigt dåligt. Kändes nästan som ett hån när man satt där några meter bort med alla sina depressiva tankar. Då säger du kanske att jag borde gjort nåt åt saken, att jag skulle berättat om det. Kanske lite att det var mitt eget fel faktiskt.

Det är inte alltid lätt att be om hjälp även om man behöver det. Jag är kass på att be om hjälp i alla lägen, särskilt när det gäller sånt. Man bär inte runt en fet skylt med sitt budskap som första steg. Jag sände ut mina signaler, någon därute måste fattat det. Inte för att det verkade så, men alla kan väl inte ha missat det? Jag tycker det var rättså tydligt nu i efterhand.

Hur ska man klara av att hjälpa de långt borta när man inte ens ser de som är i närheten?

I övrigt tycker jag att många kristna jag känner beter sig väldigt godhjärtat och kristligt, iallafall mot dem man gillar.