Ins(t)i(n)kter

Ibland så gör man det så lätt för sig. Inte direkt medvetet, men man gör det ändå. Jag gör det. Inte för att jag lyckas lista ut det när det väl händer eftersom man är så grymt blind. Men har man tur så kanske man nån gång kan se det i efterhand åtminstone. Vad jag pratar om? Ojämnhet. Förväxla det inte med jämstäldhet eller feminism, för det är inte ens nära det jag pratar om.

Jag har vissa tendenser till att vara smågnällig. Andra skulle nog säga gnällig för att vara mer exakt. Men en tanke som jag får lite då och då är att alla andra är så väldigt ojämna. De beter sig och handlar olika från gång till gång. Ingen som helst antydan till att vara konsekvent. Att jag är stabil, medan alla andra skuttar rundor som i en hoppborg på sina olika humörsvängningsbollar. Och det känns lite farligt att börja tänka så. För innerst inne så vet jag nog, jag är inte helt säker men jag hoppas att jag vet det, att problemet ligger hos mig. Det kan ju vara så att det är jag som ser med andra ögon på grund av vilket humör jag är på, kanske världen utanför min bubbla fortfarande är likadan. Jag hoppas att jag någon gång ska lyckas förstå det.

Skrev rubriken nu i efterhand. Känns så där lagom Norra Skåne-dålig.