Överhängande

Jag har aldrig riktigt kännt mig som en morgonmänniska. Jämfört med vissa andra så hade jag nog kunnat räknas som det medan andra nog ser mig som morgonslö. Igår så kände jag inte att jag hade vaknat förrän efter lunch, fast vissa dagar när man sovit för lite blir ju extrema. Men nu efter lite betänktetid så måste jag nog säga att även om jag verkligen inte brukar vilja lämna sängen om morgnarna så har nog ändå de överlägset värsta stunderna varit om kvällarna. Vilket betyder att det inte helt stämmer, och där är ju faktiskt några till punkter som gör att jag klarar mig. Och absolut att jag klarar mig just nu. Men ändå.