You didn't get to heaven, but you made it close

Egentligen så har jag mer material till bloggande, men mina tankar försvinner efterhand. Ibland så skriver jag ner nån liten anteckning på jobbet, ofta räcker det med 4-5 ord för att jag ska kunna skriva ett A4, men utan de där orden så är tankarna borta igen. Troligtvis så är det tankar och funderingar som dyker upp flera gånger varje vecka, men sen när jag kommer hem så är allt borta. Kanske jag tänker för lite när jag är hemma? Har man ett hyfsat enformigt jobb så kan man tänka hyfsat mycket på annat under tiden man arbetar, men när jag är hemma så brukar jag hålla mig hyfsat sysselsatt med diverse onödiga grejer. Döda hjärnverksamheten. Det värsta är väl om hjärnan kommer igång precis före läggdags, för då fortsätter det bara snurra när man egentligen vill sova.

Känns som att jag håller på med en stor fundering för tillfället. En fundering som egentligen hållit på väldigt länge, även om det kanske blivit snäppet starkare på sistone. Känns som ett hyfsat avgörande steg, men är rädd för vad det ska leda till. Om det nu ens blir en särskilt stor förändring, svårt att säga. Men oftast är jag egentligen klar över mitt beslut, men sen sker det ändå saker som går i konflikt med mig själv. Så vad gör man då? Jag kanske inte ens behöver ta beslutet? Samtidigt så har jag svårt att se någon annan utväg.

Folk... Ibland blir jag trött på dem. Jag vet att de bara är snälla och bryr sig, och jag har inget emot det. Men vissa saker har de helt enkelt inte koll på, och då känns det bara fel när det sker uttalande kring just dessa ämnen. Men alla har väl rätt att säga sitt. Så då har även jag rätt att säga mitt. Om detta till exempel. Och säger man inget får man skylla sig själv.