Gammal än äldst

Är det någon som vet? När är man vuxen egentligen? Måste man göra nåt test där man får ett visst antal vuxenpoäng, är det ålder eller vad gäller egentligen?

Jag är 22 år nu. Helt plötsligt sådär. Visst, det är inte särskilt mycket, men det känns som om man borde känna sig äldre. På släktträffarna hos farmor brukar jag och några kusiner sitta vid "barnbordet" eller vad man ska säga, iofs är vi som sitter där runt 20, men vi skrattar fortfarande åt de vuxna i rummet bredvid som gör sitt bästa för att överösta varandra i konversationerna. När vi är hos farmor om jularna brukar vi dela upp det så olika syskon till pappa är där samtidigt eftersom det inte får plats hur många som helst där, så ofta är det jag och några av brorsorna och sen 2-3 kusiner från en familj. Hör man någon röst skrikas från någon i det andra rummet så är det antingen min pappa eller eller deras mamma som låter. Sånt går nog i släkten. Men vi kusiner gör samma sak som alla år, äter, fikar, spelar spel. Saker har inte förändrats så mycket, det är nog därför det inte känns som om man blivit så mycket äldre.

Min farmor fyller 85 i år, så nu skulle det visst hyras ett ställe och sen skulle det väl komma så många som möjligt. Jag har inte ens träffat alla pappas syskon, långt ifrån alla mina kusiner heller. Kan mindre en 20% av namnen på mina kusiner från pappas sida. Tror jag har en bit över 30 kusiner där, kan bara namnen på 7 stycken. Fattar inte såna som har koll på sina kusiners kusiner, bryllingar, sysslingar, nästlingar och allt vad det nu är, jag har ingen aning.

Jo just det, det där med att vara vuxen. Jag har gått i skola (inte livets skola) i 14 år, 15 om man räknar förskola. Hur sjukt är inte det? Känns som om skolvärlden är den man är mest van vid. Därför det ska bli kul att testa jobba ett tag och inte bara över en sommar. Sen får man se om det där andra jag planerade blir av, det märker jag i framtiden.

Men jag tror att förändring behövs ibland. Speciellt för såna som mig som lever i konstant oförändring. Kanske det behövs ryckigare saker för att det verkligen ska hända nåt, lite höfttacklingar så man lyckas ändra riktning.

Känner du dig vuxen? Jag känner att jag behöver några år till på mig för att räkna in mig i den skaran. Som alltid skjuter jag upp allt på framtiden. Inte än, men snart. Nån gång. Kanske. Får se hur det blir. Men snart. Nog.

Jag vet en tragisk sak. Lite pinsam t o m känns det som. Men det kan vara bra, för man blir själv mer medveten om det. Tur att jag kom på det, för det ger mer ved på elden, olja på brasan och allt sånt. Så det kanske blir nåt av det hela.

Tror jag läste något citat för en tid sedan, kommer inte ihåg det exakt eller var det var, men det var angående drömmar, och att det är viktigt att ha drömmar, och kanske drömmar så höga så att de inte är möjliga att nå, för det gör att man alltid har något att sträva efter. Men jag vet inte om jag gillade det riktigt, har man en dröm så vill man såklart uppfylla den, annars saknar den mening. Så en dag, om inget annat står i vägen. Då blir det av. Kanske.