So I look to my eskimo friend

Jag var och såg Damien Rice förra året. Känns som att det var ett tag sen. Jag minns inte allt sådär jätteklart från konserten, vet inte riktigt varför. Och man kan fråga sig vilken som var konsertens höjdpunkt. Tror Gustav skulle säga The Professor som Damien inledde med. Ensam på scen med sin gitarr. Och visst var det bra. Och I Remember blir väldigt mäktig mot slutet. Men personligen så måste det nog vara låten som före konserten var en av de få som jag aldrig haft som personlig favorit under någon period. Jag pratar om eskimo såklart. Runt 3:20, där det utdragna ...When I'm dooooooown.. kommer och operasången träder in. Då tänds en lampa som snurrar rundor så det blir små ljusprickar överallt i hela lokalen. Det kändes helt plötsligt som det snöade inomhus. Helt magiskt. Räcker att tänka tillbaka lite kort på det ögonblicket för att man ska må bra.