Kongruent

Jag slänger inte grejor. Inte vanligtvis. Men jag har kvar hyfsat med material från högskolan. Bläddrade nyss igenom anteckningar från de två första kurserna jag läste. De enkla kurserna. Och ändå så verkade det faktiskt riktigt svårt och minnet kändes segt som aldrig förr. På ett sätt är jag imponerad över att jag ändå hade hyfsat med kunskaper, men det känns ännu mer tragiskt att det så snabbt fallit i glömska. Två saker vill jag inte bli av med. Förmågan att känna och förmågan att tänka. Är det nåt jag bestämt mig för är att jag hellre känner för mycket än för lite. Och är det nåt jag är ytlig med så är det väl viljan att uppfattas som intelligent. Ännu hellre att vara det.

Jag var och såg Loney Dear i söndags. Det var så läskigt bra. Redan efter de två första låtarna så var jag helnöjd, kvällen kunde verkligen inte pajas. Det spelades några gamla låtar, bland annat In with the arms som jag nog haft med i några rubriker, plus massa annat smått och gott. Mer än häften var inte från nya skivan, vilket kändes gött eftersom jag lyssnat mycket på de äldre på sistone.

Dagen innan, på lördagen, hade det varit bröllop. Bara så ingen tror att jag glömt det.

Men det hände en spännande sak på hemvägen. Blev inte att jag ringde polisen eftersom jag inte hade numret, och borde väl gjort det i efterhand, men jag är sämst på att ta tag i saker.

Så jag kommer från Ignaberga-hållet och kör mot Hässleholm på Kristianvägen som jag antar att den heter. Där det är 70-50-70-50 i oändlig loop. Helt plötsligt hör jag en smäll mot bilen. Första tanken är att jag kört på nåt, eller möjligtvis att en fågel flugit på bilen, för det lät som att det kom hyfsat högt uppifrån på sidan. Och jag hade heller inte sett något. Men jag vänder mig om för att se om där ligger nåt på vägen (jaja, man borde väl använda backspeglarna, men man ser snäppet bättre om man vänder sig om). Men jag ser inget. Och tittar mot vägen igen. Får lite smått panik och får tvärbromsa. Punkt. Men jag hann bromsa med säkert 4-5 meters marginal. Men där stod sex stycken kundvagnar utplacerade med ca 1 meters mellanrum och täckte hela vägen.

Så någon kastar något på bilen för att distrahera en med förhoppning om att man ska köra in i ett gäng med kundvagnar. På en 70-sträcka. Tur att skolan börjar igen nu, småbarn utan sommarjobb har inget vettigt för sig.

Jag har två radiopratare som är hyfsat stora favoriter. Båda heter Hanna. En av dem läste jag lite kritik om angående en viss sak, och nu tänker jag på det varje gång hon pratar. Måste folk påpeka saker så att man själv börjar störa sig på dem också? Ovisshet är guld värt. Värre med den andra som även skriver bra krönikor. Läste hennes senaste krönika, samtidigt som jag lyssnade på "Where are you go go going to", med Loney Dear såklart. Så leta upp den låten på Spotify, starta låten, och börja därefter läsa krönikan. Vet inte om det är någon mer, men jag började gråta iallafall.