Dodging another bullet

Informationssamhället. Helt klart en fantastisk grej, inte mycket att säga om den saken. Man kan ta reda på vad som helst, och man kan få uppleva så mycket som varit omöjligt för andra förr i tiden. Ett exempel är Planet Earth, en fantastisk dokumentär om jorden, djur och natur, och man blir helt mållös av allt som finns. Helt klart en grej att vara tacksam över. Men det är en sak vi missar, överaskningar. Man har sett så mycket även om man faktiskt inte sett det på riktigt. Läste nyss lite på Wikipedia om Yuri Gagarin, första människan i rymden. Och jag började tänka. Fattar ni vilken grej? Inte just att man är först, men att se något som ingen sett. Som det är nu så har alla sett hur jorden ser ut från rymden. Troligtvis har många av bilderna varit 3D-animerade vilket gör det ännu mer tragiskt. Men tänk en rymd med små ljusprickar långt bort. Och att se jorden utifrån, ett blått klot i det kalla svarta. Rymden.. få saker får min skalle att snurra så mycket som när jag börjar tänka på rymden. Oändligheten, stjärnor, planeter och svarta hål. Hur ska man kunna greppa det?

Inte den snyggast tagna bilden, men en av de mest talande.




“The Earth is blue. ... How wonderful. It is amazing.”

—Gagarin, to ground control, BBC News