Bloggande

Det är inte alltid lätt det här med att skriva blogg. Vissa saker är jobbiga att skriva. Vissa saker är så jobbiga att man måste radera dem även om man egentligen hade viljat skriva hela texten med Caps Lock intryckt. Men det går inte. Troligtvis så får man inte det. För då kanske folk skulle reagera, och det vore ju förfärligt. Trist men sant. Den här bloggen hade nog kunnat vara intressantare, men det hade varit för svårt.

Man kanske skulle satsa på en skvallerblogg istället? Skriva upp olika spekulationer om framtida par eller liknande. Då hade jag kanske lyckats dubbla besökarantalet här. Klara den magiska 10-gränsen. Men jag tror jag skiter i det. Är ego så ska göra mitt bästa för att hålla mig själv i centrum. Eller min hjärna iallafall. Det vill den gärna. Men bara vi inte ska till järna-ffären. Ok, slut på halvtvå-humorn nu.

Måste det vara extremt för att det ska vara bra? Tycker att extremt alltid slutar på ett dåligt sätt, har börjat fundera om det verkligen kan bli bra. Kanske lagom är bättre. Egentligen har jag inget emot lagom, lagom är ju perfekt. Frågan är om det går att applicera på allt.

Har tänkt lite. Som vanligt. Det enda jag kan komma fram till är att det måste vara något fel på mig. Det borde vara den enda rimliga slutsatsen som inte involverar konspirationsteorier på högre nivå. Vill inte känna mig alltför galen så jag brukar utesluta dem relativt tidigt, för mitt eget bästa då. Är det mitt eller andras fel? Gillar inte att lägga över det på andra så jag får nog räkna det till mig. Frågan är vad det är som gör det också. Har ingen aning. Det här med självanalys är alltid klurigt, svårt när man inte har perspektiv på saker. Hade behövt en kamera som registrerade allt så kanske jag skulle fatta. Eller skaffa den där klonen som jag pratade om i inlägget som jag raderade tidigare. Då kanske jag skulle fatta, men just nu är det som att applicera Einsteins relativitetsteori på ett accelererande system.