I don't want to step from these shadows

Jag tycker nog ändå att jag är hyfsat öppen av mig. Men det finns alltid saker som är svårare att prata om än andra. Och jag gillar inte riktigt gruppsamtal. Vet inte vad det är som gör det. Men ofta så är det nog att man inte har samma relation till alla som tar del av samtalet. Är det mellan fyra ögon så vet man vem man säger det till, och det känns säkrare att det stannar mellan dem som pratar.

Kanske att det är jag som har problem med att känna tillit till andra? I vilket fall så tror jag att jag blivit bättre. Jag ser det lite som att jag alltid blir bättre. Gällande allt.

Det var en grej jag tänkte på tidigare idag. Människans inneboende kapacitet. Folk är bättre än dem tror sig vara. De klarar så mycket mer än vad tror. Den enda personen som sätter gränser i ens liv är en själv. Jag säger inte att alla har samma talang för saker eller att det inte kommer krävas någon som helst form av träning, livet är inte rättvist, men nog kan man nå så mycket längre än man först trodde.

Det gick bra igår. Inte helt oväntat kanske. Vissa personers sällskap mår jag alltid bra av.