Your sex is on fire. Vad betyder det egentligen?

I torsdags. En dag som jag kommer ihåg mycket väl, även om det alltid finns vissa saker som är blurrigare än andra. Men det kändes som att det skrevs ett nytt kapitel då. Jag kommer ihåg ett sms som jag skickade till en vän under dagen. Inte exakt vad som skrevs, men innehållet i stort. Om att jag tyckte att året börjat bra, att allting i allmänhet kändes bra. Saker flöt på som det skulle. Jag är inte vidskeplig av mig, och jag hade inte tänkt börja bli det nu heller. Men jag kan säga att senare på kvällen hade jag aldrig någonsin skickat det smset och skrivit samma sak.

Och ja, det finns säkert vissa som tycker att jag borde ha berättat vad det handlar om vid det här laget, men saker fungerar inte alltid så. Inte för mig. Så jag har haft saker att tänka på de senaste dagarna. Och det jobbiga är att det inte kommer hjälpa ett dugg att tänka, för jag kommer inte kunna göra nån skillnad på det sättet. Och det finns inga andra sätt heller. Jag vet att jag sagt tidigare att alla visst då hamnar i samma situation, även om man inte känner så just då. Men jag säger nu till dig som läser detta, du har aldrig varit med om samma saker. Hur jag kan veta det? För att det hela är så pass "osannolika" situationer att det inte borde kunna hända. Enligt mig. Hade jag stått på andra sidan vägen så hade det inte kunnat hända kan jag säga. Och skulle det ha hänt dig, och du stått på andra sidan så tycker jag att du har fel. Att du har gjort fel. Men det kanske är för att jag anser att jag själv har rätt.

Jag hatar farväl. Jag är kass på dem. Helst så vill jag bara undvika dem så mycket som möjligt. Det är alltid enklare att låta saker rinna ut i sanden. Konfrontationer är jobbiga, att fly är enkelt.

Det jobbigaste just nu är att jag inte känner att jag har ett varför. Jag har för mig att jag ett tag hade ett varför, men nu är det borta. Och jag vet inte om jag kan hitta det igen. Så det får bli en nedräkning. Hur lång tid tar det innan det försvunnit ur sinnet? Vill jag att det ska försvinna? Varför ska det försvinna? Det störiga är motsägelsen i det hela. Jag känner inte att ord och handling står för samma sak. Därför känns det som att orden jag hört inte väger lika tungt som det jag själv sagt.

Är det någon som förstår vad jag snackar om? I vilket fall, nu är allt förklarat. Utom själva grejen då.