Along the way i had to sell my soul

Har en hel del funderingar just nu hur det här årets fotbollssäsong ska se ut. Dale försöker locka mig mot Åstorp, men även om det lockar en hel del så känns det som att jag får resa lite väl mycket. Och frågan är väl om jag kommer orka spela en säsong eller om jag bara tröttnar pladask. Men det var grymt skoj att spela boll med folk som faktiskt kunde spela boll. Det viktigaste inom fotbollen. Kunna passa bollen. Övar man passningar så blir man bättre på det andra viktiga. Mottagningar, läsa spelet, avväga löpningar och löpbollar. Ibland är det nästan göttigare att slå en perfekt passning än att sätta ett schysst mål. Även om målen också kan vara hur goa som helst.

Men blir det inte "riktig" fotboll så får det bli korpen. Och då blir det ett till val. Fortsätta med Asterix eller byta till att spela boll med arbetskamraterna. Har spelat med någon enstaka från Asterix ända sen jag började med korpfotboll, så det är väl 6 år sen eller nåt sånt nu. Och det är ett bra tag. Men det tråkiga är att de som är roligast att spela med inte är med särskilt ofta. Och det är helt klart ett minus att folk alltid dyker upp i sista minuten eller möjligtvis lite för sent när man ska spela match. Ännu värre är att spela matcher med för få spelare. Visst, ibland finns det hyfsade anledningar, men det är ändå störigt.

Så då återstår att spela med arbetskamraterna. Minus är att de inte är särskilt bra, även om det finns ett gäng som vet hur man spelar. Men hade varit skoj att lära känna några från jobbet lite bättre. Rättså enkelt att småprata med folk om man spelat fotboll med dem dagen före.

Sen ibland så blir det att jag funderar på andra bonusar med att spela fotboll. Tror nog att det ibland kan vara en hyfsat stor ego-boost för mig. Spelar man korpfotboll så är det inte särskilt svårt att vara bland de bättre. Det känns gött att spela i ett lag där man uppskattas för sin insats. Det är ändå rättså skoj när det kommer folk och snackar med en lite då och då på jobbet för att övertala mig att börja spela med dem. Lite som Henke Larsson och landslaget alltså.

Ok, slut på försök till självhävdelse nu. Men jag måste få in lite av den varan i bloggen också. Målet är att ligga runt 25%. 25% självhävdelse, 30% gnäll, 20% ironi, 15% humor, 8% skvaller och 2% dikter. Den perfekta mixen som ska få mig att flyga högt upp i Sveriges bloggstratosfär. Men lite allvarligt talat. Skulle min blogg öka i antalet läsare så skulle jag troligtvis lägga ner den. Det räcker med att ni som läser den får stå ut med såna här inlägg.