Enjoy the silence

Ibland kan jag bli så där riktigt arg. På mig själv. På att jag tänker på sätt som jag inte vill tänka. På min egoism och hur allt alltid ska handla om mig. Visst, ibland blir det lite på skoj. Som att säga att det är bra att det inte kommer någon gas till Europa från Ryssland eftersom det hjälper företaget där jag jobbar lite grand. Och du tänker kanske att jag allt är lite korkad med tanke på vad jag skrev igår om ego-boost och så. Men det handlade mer om en form av självpepp än att vara egoistisk.

Idag kom vår VD ut och samlade ihop oss för att han hade nåt att säga. Det enda jag tänkte på var att nu skulle det bli uppsägningar. Att företaget skulle flyttas utomlands eftersom det finns billigare arbetskraft där. Att företaget skulle läggas ner helt och hållet. Tankarna snurrade, och det rörde bara att jag var rädd för att förlora jobbet. Han berättade att dem hade fått ett tråkigt besked tidigare på dagen. Jag har en arbetskamrat som är lite äldre och närmar sig pensionen. Han jobbar bara 75% sen några år tillbaka, och varje vinter tar han ledigt tre månader för att resa till Thailand och ha en lång semester. Han hade fått en hjärtinfarkt idag och dött där nere på stranden. Han skulle ha pensionerats om två månader var det tänkt.

Jag har inte sagt mycket mer än hej till honom under de åren jag jobbat på stället. Men hur kan man låta bli att beröras? Och jag blir arg för att det första jag tänkte på var mig och mitt, inte om det skulle gälla någon annan? Det finns värre saker än att bli av med ett jobb.

Döden. Inte ett helt litet ämne. Känns som att jag och döden inte helt går ihop. Har väl inte helt lätt att hantera döden. Kanske inte så mycket gällande min egen död, den är inget som jag lägger någon oro över. Men när man hör att folk dött, det blir så många tankar som dyker upp. Hur det egentligen står till med deras närstående. Det är enklare att läsa siffror. Antalet döda göra inte lika ont, för man lyckas inte greppa det på samma sätt. 1000 döda i Gaza är bara en siffra, inte människor. Men jag tror vi alla vet hur ont det kan göra när en person dör. Det är enklare att inte känna något.