Where are you go go going to?

Det här blir mitt 600:e och sista inlägg i den här bloggen. Det är dags att gå vidare och lämna den här skiten bakom mig. Det finns alltid nya högar med bajs att bygga upp på andra platser.

Ett tack till er som orkat följa mitt menlösa skrivande, extra tack till dem som orkat kommentera lite då och då, det gör faktiskt skillnad. Det känns som att bloggen bland gemene man och kvinna har dött nu senaste året. Det är lite typiskt mig att hålla fast vid saker även när de gått förlorade. Kanske att mitt intresse för grekisk mytologi varit lite för stort, även om Pandoras ask aldrig har varit särskilt intressant för mig.

Den här sidan får vara uppe någon vecka till eller så, men sen är den borta. Ni fattar nog hinten.

Ignorant boy

Hmm, någon jag känner har startat en ny blogg nu. Kanske kan vara roligt att kolla in om man inte har något annat för sig.

http://ignorantboy.blogspot.com/

Har lite för lätt för att irritera mig på min omgiving.

Ole, dole, doff..

En dag så ska jag ha ett rejält samtal med någon.

Min kamp

Hata att man måste gå emot sina impulser. Typiskt moget beteende.

Nostalgi

En bifogad fil i ett mail från 2003. När jag och en klasskamrat försökte samla ihop bra citat under en programmeringslektion. Dokumentet i orginal-form:

Citat från en programmeringslektion på HTS


+ Det funkade innan uppdateringen.

+ Det glömde jag, men det ska jag snart implementera i makrot.

+ Jag sa inte att det funkade, jag sa att jag inte hade lagt in det i kommandot (modulen).

+ Vad ska jag göra nu, inget internet.

+ En variabel kan heta vad som helst.

+ Det kan nog ha nått med det att göra.

+ Det verkar som om det inte funkar.

+ Jag tänkte ändra det.

+ Varför gillar inte kommunister att programmera i java?
-De gillar inte att dela in i klasser.

+ I ett kommersiellt projekt hade man aldrig gjort så här.

+ …Det stod inte händelseprocess efter uppdateringen…

+ Jag misstänker att alltför många bygger in alltför avancerad funktionalitet.

+ Man bläddrar på bläddringspilarna.

+ Det kunde jag visserligen ångrat.

+ Internet är ju programmerat.

+ Det kommer ändå inte att funka. Det funkar inte så stabilt.

+ Man ska inte kunna skapa en person.

+ Det ska vara som en svart låda, inget kommer in, inget kommer ut.

+ Där kör man på högsta nivån när man ska tänka i tio minuter.

+ Suveränt.

+ Vad är detta för nånting?

+ Varför funkar detta?

Inte många månader kvar tills jag är för gammal för den här låten

Dreamboy - What have I done

25, has anybody seen my life?
I lost it somewhere '95
Time stands still and time sure flies
Slower, faster everyday
I did tons of stuff today, and I did nothing anyways
And that's the thing, it's all the same
Nothing changes

(Chorus)
Have no hopes I have no dreams
I think to much and then I scream
What have I done?
I've wasted so much time, years of hanging 'round
Undone is done
I've wasted so much time, years of hanging 'round

I won't hold my breath no more
This is it, no less, no more
It's ok, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

I can see, it's hard to take this seriously
And you might even laugh at me
But I'm way past self-irony, I mean business

(Chorus)

Happy memories, running 'round
I'm seven years old, grass beneath my feet, stay outside until it gets cold
Cut to present day, I just stay indoors all summer
Whine my days away

What have I done?
I've wasted so much time, years of hanging 'round
Undone is done
I've wasted so much time, years of hanging 'round

I won't hold my breath no more
This is it, no less, no more
It's ok, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

Tala klarspråk!

Var kom det ifrån? Kändes lite oväntat idag på jobbet, och att det skulle vara så svårt att släppa? Tur att man vant sig något och att man vidtagit vissa åtgärder som hjälper när det dyker upp nödsituationer.

Önskar det fanns någon som befinner sig i ett hyfsat liknande läge som mig, men just nu verkar den personen inte gå att finna. Varje gång det känns som att man vill prata om ett visst ämne så visar det sig snabbt att den andre är på en helt annan våglängd än en själv, vilket försvårar det hela. Orkar inte diskutera.

Topp 3 (av någon anledning så vill jag alltid stava topp top) "hemligheter" som jag egentligen inte anser vara hemligheter. Men ändå inte pratar om såklart. Ej i bestämd ordning.

1. Det som var, försvann, och är på väg tillbaka.
2. Beslutet.
3. Handlingen.

Kongruent

Jag slänger inte grejor. Inte vanligtvis. Men jag har kvar hyfsat med material från högskolan. Bläddrade nyss igenom anteckningar från de två första kurserna jag läste. De enkla kurserna. Och ändå så verkade det faktiskt riktigt svårt och minnet kändes segt som aldrig förr. På ett sätt är jag imponerad över att jag ändå hade hyfsat med kunskaper, men det känns ännu mer tragiskt att det så snabbt fallit i glömska. Två saker vill jag inte bli av med. Förmågan att känna och förmågan att tänka. Är det nåt jag bestämt mig för är att jag hellre känner för mycket än för lite. Och är det nåt jag är ytlig med så är det väl viljan att uppfattas som intelligent. Ännu hellre att vara det.

Jag var och såg Loney Dear i söndags. Det var så läskigt bra. Redan efter de två första låtarna så var jag helnöjd, kvällen kunde verkligen inte pajas. Det spelades några gamla låtar, bland annat In with the arms som jag nog haft med i några rubriker, plus massa annat smått och gott. Mer än häften var inte från nya skivan, vilket kändes gött eftersom jag lyssnat mycket på de äldre på sistone.

Dagen innan, på lördagen, hade det varit bröllop. Bara så ingen tror att jag glömt det.

Men det hände en spännande sak på hemvägen. Blev inte att jag ringde polisen eftersom jag inte hade numret, och borde väl gjort det i efterhand, men jag är sämst på att ta tag i saker.

Så jag kommer från Ignaberga-hållet och kör mot Hässleholm på Kristianvägen som jag antar att den heter. Där det är 70-50-70-50 i oändlig loop. Helt plötsligt hör jag en smäll mot bilen. Första tanken är att jag kört på nåt, eller möjligtvis att en fågel flugit på bilen, för det lät som att det kom hyfsat högt uppifrån på sidan. Och jag hade heller inte sett något. Men jag vänder mig om för att se om där ligger nåt på vägen (jaja, man borde väl använda backspeglarna, men man ser snäppet bättre om man vänder sig om). Men jag ser inget. Och tittar mot vägen igen. Får lite smått panik och får tvärbromsa. Punkt. Men jag hann bromsa med säkert 4-5 meters marginal. Men där stod sex stycken kundvagnar utplacerade med ca 1 meters mellanrum och täckte hela vägen.

Så någon kastar något på bilen för att distrahera en med förhoppning om att man ska köra in i ett gäng med kundvagnar. På en 70-sträcka. Tur att skolan börjar igen nu, småbarn utan sommarjobb har inget vettigt för sig.

Jag har två radiopratare som är hyfsat stora favoriter. Båda heter Hanna. En av dem läste jag lite kritik om angående en viss sak, och nu tänker jag på det varje gång hon pratar. Måste folk påpeka saker så att man själv börjar störa sig på dem också? Ovisshet är guld värt. Värre med den andra som även skriver bra krönikor. Läste hennes senaste krönika, samtidigt som jag lyssnade på "Where are you go go going to", med Loney Dear såklart. Så leta upp den låten på Spotify, starta låten, och börja därefter läsa krönikan. Vet inte om det är någon mer, men jag började gråta iallafall.