Den andra frågan där det blev lite hetsigt är väl kanske det som mest upprör kristna, och även icke-kristna för den delen. Det handlade om homosexuellas rätt till att vigas. Eller frånvaron av rätt om man hellre vill det.
Ett litet instick bara. Ibland känns det som att jag kan vara lite för bra på att vara opartisk. Känner att jag är hyfsat duktig på att analysera alla sidors åsikter, och brukar tycka att det finns vettiga argument hos båda. Men detta gör även att jag lätt hamnar i mitten, oförmögen att själv göra ett val. Som en oändlig loop av analyserande istället för att själv ha en åsikt om rätt och fel. Fegis? Ja, kanske. Eller bara väldigt velig. Eller nåt annat.
Men för att fortsätta i frågan. Jag har hyfsad koll på debatten tycker jag nog. Jag har även fått maillistor skickade till mig där man uppmanas att bevara äktenskapet. Och det finns schyssta argument antar jag. Gud skapade oss till man och kvinna. Det talas i bibeln om att homosexualitet är fel. Även om de flesta bibelverser går att kringgå på ett eller annat sätt om man nu vill det. Men jag orkar inte ta den biten just nu, om ni är intresserade så går det säkert att hitta massa diskussioner om det på olika kristna sidor, t ex crossnet, så får ni en hyfsad koll på vad folk brukar tycka och även varför om du har tur.
Men om vi istället för att studera de specifika bibelorden (de 2-3 som folk brukar använda) så kan vi försöka se helheten istället. Det finns ett helt gäng med olika bud i bibeln, och de flesta är väldigt vettiga. Man ska inte stjäla och dräpa t ex. De är väldigt förståeliga, det handlar om hur man ska bete sig mot andra människor, att man inte ska begå handlingar som skadar dem. Väldigt vettigt. Men homosexualitet? Två personer som älskar varandra, att det skulle vara fel? Jag ser inte riktigt anledningen till att det är något dåligt. Man hör folk säga att det är en perverterad kärlek, att det inte är naturligt (den enda gången som kristna använder biologiska argument) eller att äktenskap ska vara något mellan man och kvinna. Ibland känns det helt enkelt som att vissa delar behöver sättas in i ett sammanhang, att det faktiskt skrevs under en tid när samhället inte såg ut som det gör nu.
Kom att tänka på en bibeltext faktiskt. Matteus 5:27 och en bit framåt. Det handlar om att Jesus skärper de gamla buden, och angående äktenskapsbrott så säger han "den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap". Jag tror jag har hört den här texten som argument mot att man inte ska få onanera, eller den vanliga grejen med att man inte ska ha sex före äktenskapet. Men säger inte den här texten att man inte ens kan bli ihop med en tjej? Blir man kär i en tjej, och även har intentioner att gifta sig så känner man troligtvis någon gång också en viss åtrå till den personen. Visst, Jesus sa kanske så här för att man ska förstå att ens gärningar aldrig kommer vara tillräckliga i sig för att man ska bli frälst, men samtidigt så känns det som en sak som bara är genomförbar i ett samhälle där man arrangerar äktenskap. Detta var mest en avstickare.
Men vad vill jag ha sagt? Vet inte riktigt själv tror jag, men det är ju kul att få diskutera och få andras synpunkter. Man kan kanske ha ett forum där man pratar om det. Eller så väljer man att ta bort forumet för att man inte vill att folk ska tycka att det kanske är ok för homosexuella att vigas.
Det här är ett ämne där det ofta verkigen känns som att man inte får ha en avvikande åsikt bland andra kristna. T o m mer än i alkohol-frågan. Och jag vet inte vilka reaktioner det här inlägget får, det kanske inte blir några. Men helt ärligt så har jag tvekat om jag ska publicera det eller ej, just för att jag inte vet vad folk ska tycka. Men jag försöker undvika att vara feg ibland, tro det eller ej.