Inga mer telefonköer

4h 44m 44 sek. Lite avrundat (?), men eftersom jag inte vet den exakta tiden så kan jag skriva vad jag vill. Detta får räknas som mitt nya rekord gällande telefontid.

Jag gillar citat

Citerar ett citat från ett inlägg som Ida Andersson postat.

"In real fellowship people experience autenicity. Authentic fellowship is not superficial, surface-level chit-chat. It is genuine, heart-to-heart, sometimes gut-level sharing. It happens when people get honest about who they are and what is happening in their lives. They share their hurts, reveal their feelings, confess their failures, disclose their doubts, admit their fears, acknowledge their weakness, and ask for help and prayer.
Authenicity is the exact opposite of what you find in some churches. Instead of an atmosphere of honesty and humility, there is pretending, role-playing, politicking, and superficial politeness but shallow conversation. People wear masks, keep their guard up, and act as if everything is rosy in their lives. These attitudes are the death of real fellowship.
It is only as we become open about our lives that we experience real fellowship."
(Ur The Purpose Driven Life av Rick Warren)

Om Trysil

Jag kommer inte på en bra inledning till den här texten, så det får bli det här istället. I vilket fall, jag har varit iväg i Trysil den senaste veckan. Min första semester på nästan 4 år, vilket kändes väldigt välförtjänt.

Det blev inga nya skidkläder eller snowboardprylar inför resan, men det gick åt pengar till mp3-spelare och videokamera istället. Fast det behövs nog några nya grejer nästa gång, skorna kändes lite väl kalla kanske.

Får väl försöka skriva ner lite allmän info så ni får en liten överblick över det hela. En buss, 46 personer, mest Hässleholmare men också ett gäng från Simrishamn, de var nog en 10 stycken eller så. Lärde mig alla namnen också vilket jag trodde skulle vara ett omöjligt uppdrag. Ett trevligt gäng där man lärde känna vissa bättre än andra.

Trots min frånvaro på snowboardscenen så krävdes det inte mycket förrän man kom tillbaka i gamla takter. Det var inte särskilt många soliga dagar när vi var iväg, men vi hade iallafall tillräckligt med snö och kyla. Men dagen när det var -25 på morgonen så valde jag att stanna hemma från backen. Jag lyckades slå i huvudet andra dagen efter en misslyckad landning på ett hopp, känner fortfarande av det lite i nacken, men känns som om det snart gott över helt.

Känns väldigt svårt att komma på saker att säga när man sitter såhär framför datorn, det blir ofta att man istället berättar massa historier om det senare nån annan gång, samtidigt känns det som att det är svårt att se humorn i vissa saker om man inte var med.

Jag lyckades bli sjuk, fast först efteråt. Igår när jag vaknade var jag rättså seg, hade huvudvärk och sånt större delen av dagen. När jag sedan kom hem till föräldrana på eftermiddagen kunde jag konstatera att jag hade feber. Inte kul läge att ta ut en veckas semester för att därefter sjukskriva sig första dagen på jobbet efter ledigheten.

Får nog skriva lite mer en annan gång, blir nog lite bilder och kanske en film också om jag hittar en server att lägga upp den på.

Övrig info är att jag har ett inplanerat telefonsamtal i eftermiddag. Det är första gången jag har det sen jag bokade in en arbetsintervju i höstas.

Inte om resan

En uppenbarelse måste börja i hjärtat, sen tar det ett tag för förståndet att hänga med också. Förståndet kommer aldrig klara av att övertyga hjärtat.

Jag orkade upp till mötet idag, och även om kanske inte detta var huvudbudskapet av vad som sas så var det detta jag tog med mig. Inte ordagrant, kanske lite tolkat, men ändå. Tycker det kan vara så grymt svårt att skilja de båda åt ibland, hjärta och hjärna. Ibland kan jag tro att det är hjärnan som försöker övertyga mig, men det känns konstigt eftersom det också är hjärnan som motsätter sig det hela. Du blev troligtvis inte klokare av detta, är så fallet så strunt i vad som stod där.

I det här fallet vet jag faktiskt inte än. Känns som vanligt att tiden är en väldigt bra domare, får väl lita på att det blir som det ska. Spännande, skrämmande, skillnaden kan ibland vara sjukt liten.

Hemma igen

Jag är hemma från Trysil nu. Jag har haft det väldigt trevligt och jag har klarat mig utan allvarliga skador. Finns massa mer att berätta angående det hela, kanske mer än vad som kommer sägas också, men det får bli en annan gång.

Min blogg

Får man skriva fyra blogginlägg på en dag? Hoppas det, annars blir jag väl anmäld eller nåt sånt. Tänkte att jag lika gärna kunde skriva om det första av de tre grejerna som jag planerade skriva om. Bloggen var det jag skulle skriva om.

Min blogg, hatad av många, älskad av mig. Ungefär. Äh, strunt samma, jag vet inte. Men troligtvis så består jag av hälften av besöken av den här bloggen. Då menar jag inte att jag har två läsare, utan att jag är inne här så ofta. Det är nog en del av mitt internetberoende som jag klarar mig utan.

Men bloggen igen. Jag började blogga för cirka två år sedan tror jag. Innan dess hade jag skrivit några få inlägg, ofta handlade dessa om kebab och korpfotboll tror jag. Inte helt säker, men sånt går att kolla upp annars. Sen helt plötsligt blev det en knasig, flippad blogg där ingen fattade vad det stod. Konstigt nog fick detta läsarkretsen att öka explosionsartat. Under ett år gick jag från 3 till 9 läsare. Ungefär. Bra procentuell ökning enligt mig. Men strunt i siffrorna. Egentligen är nog orsaken mer intressant. Alla som känner någon annan människa, eller är en människa själv, bör kunna fatta vad det är som gör skallen helt snurrig. Att vara kär. Finns inget som är så förvirrande. Väldigt lätt att skriva konstiga saker när man är i det tillståndet. Eller när man är deprimerad.

Sen det här med hur jag skriver. Hade jag fått välja ut mina favoritinlägg så hade där kanske varit några av dem flummiga, men sen finns det andra som jag känner på gränsen till stolthet över att ha skrivit. Låter jättefånigt, vilket det också är. Problemet med dem inläggen, det kanske är ett problem iallafall, är att de är väldigt lika krönikor. Såna som finns i tidningar. Så är jag kanske bara en Johan Hakelius-wannabe innerst inne. Ännu värre är det om man skulle gå igenom vad dem inläggen handlar om. Visst, det är vettiga saker kanske, men framförallt så är de ofta väldigt självklara. Man funderar på om man bara är nån pretentiös typ som vill ha medhåll för nåt smart som alla andra egentligen redan vet. Fast de sa på radion för nån vecka sen att det skulle bli inne med att vara pretentiös det här året, så då kanske det funkar.

Vi märker nog hur det blir med det hela. Blir ingen rolig avslutning på den här bloggen för jag tänkte göra mig redo för sängen nu.

Dream on..

Kom på det där tredje jag skulle skriva om som jag inte kom ihåg vad det var. Eller, är inte helt säker på om det var detta, men tror nog det var så. I vilket fall, drömmar. Nej inte drömmar som man drömmer om natten, utan drömmar. Framtidsförhoppningar kanske säger dig mer.

Jag har aldrig varit en drömmare. När jag var liten så hade jag inget svar på frågan "Vad vill du bli när du blir stor?". Jag vet inte. Folk vill ju bli poliser, brandmän, lastbilschaufförer, rockstjärnor, kändisar, frisörer, allt möjligt alltså. Första jag kommer ihåg var när jag gick i nian, då ville jag söka till en arkeologi-linje på gymnasiet. Fast det funkade inte. Antik historia verkade spännande, och att hitta en skatt vore häftigt tänkte jag då.

Men måste säga att med åldern har det blivit mer drömmar. Framförallt senaste halvåret plus lite till kanske. Först började det med en dröm, har fortfarande lite småplaner angående den, även om det kanske blir i en annan form. Sen har jag även yrkesdrömmar, en som jag tänkte på i höstas, och en som jag funderat lite mer på senaste två månaderna eller så. Ingen aning om det blir nåt, vet inte ens om jag kommer satsa. Men en dröm är en dröm, speciellt om man är vaken.

No news is good news

När jag vill ha nåt sagt så gör jag det på ett konstigt sätt. Jag vet inte varför, kanske vill jag sänka för att det ska märkas mer när det positiva kommer. Ett exempel.

Min chef ska sluta, han sa upp sig i början av decemeber så februari blir hans sista månad. Nu i januari när jag fick förlängt så ville jag snacka med han lite efteråt. Började med att säga vilket intryck han gett i början, att han verkade aggresiv och högljudd till exempel, och att andra på företaget inte verkade trivas särskilt bra med honom. Inte helt lätt att säga för övrigt. Men sen sa jag att när jag varit där ett tag därefter trivts väldigt bra med honom och annat sånt.

Varför gör jag sånt? Jag kommer ihåg när jag skulle säga till en tjej att jag var kär i henne. Det första jag sa var "Du gör mig så grymt irriterad ibland" (ungefär, inte helt säker på om det är ordagrant). Smidig är mitt namn.

Inget för känsliga

Lista på det äckligaste som har befunnit sig i mitt kylskåp.

3. Avslagen Coca Cola
2. Mjölk som inte går att hälla ut ur paketen längre
1. Grön chokladpudding

Film

Kan ju berätta det också att jag köpte en FireWire-kabel idag. Vet inte hur mycket jag filmade i Jönköping men en bra bit under 10 minuter tror jag. Lyckades ändå få ihop en 2½ minuter lång film, med förklarligt låg kvalité bör kanske nämnas.

Kommande saker

Har funderat lite om bloggen de senaste dagarna, har haft runt tre olika grejer som jag funderat på att skriva om, har dock saknat lite av tiden för att verkligen printa ner det. Det kommer troligtvis under veckan. Kommer dock inte ihåg vad sakerna var nu riktigt.

Det som kommer är

En top3-lista.
Funderingar kring min blogg, vad jag skriver, vad jag tycker om det jag skriver, kanske ett litet varför också.
Tror det var nåt mer sen.

Penny-Arcade

Poster