Meetings. None of us is as dumb as all of us.

Gillade den meningen så mycket att jag var tvungen att skriva ett inlägg. Dagens uppgifter avklarade.

Messerschmitt, någon annan som läst Biggles?

Ibland känns det som att endel personer får för sig att de lärt sig vissa saker endast på grund av att de flyttat, rest eller nu gjort någon särskild sak. Personligen är jag inte lika säker på detta. Det finns ju också något som heter att växa upp.

Det är lite knas. I vissa sammanhang så ses jag som en äldre person med lite koll på saker och ting, och sen kan det helt plötsligt och jag räknas som en ung kille som inte kan särskilt mycket. Miljöpåverkan. Inte skada naturen och sånt. Alla med på tåget? Tåg, det är bra för miljön. Men det är bättre att stanna hemma. Borta bra men hemma bäst. Ordspråk är jag oftast kass på att komma ihåg, jag kanske kan de viktigaste orden men inte den exakta ordföljden. Följa John, är det någon som någonsin tyckt att det är en rolig lek? Snart släpps Dear John, Loney Dears nya skiva. Loney Dear spelar i Malmö i april, lätt att jag ska dit. Malmö FF, får hoppas att det går bra för dem det här året. 2009, känns som att det blir som 2008 om man tar bort separation och lägger till hus och varsel. Notis i morgondagens Norra Skåne? VEAB varslar 8.

http://www.thinkgeek.com

Jag funderar på att beställa lite grejer från thinkgeek, framförallt t-shirts. Någon annan som är sugen på att beställa lite grejer? Tänkte det kunde vara fint att spara in lite pengar på frakten, så hojta gärna till om du också hittar nåt du vill ha.

Down is the new up

Sen söndagsblogg. Lika självklart som att man är trött måndagmorgon. Eller så är det mer att det ena leder till det andra..

Igår hände det grejer minsann. Jag var på företagsfest till exempel. Och innan dess så hann jag med en förfest också. Inte mitt mest vana läge. Har aldrig brukat hänga särskilt mycket med varken klasskamrater eller arbetskamrater på fritiden. Men det är nog mest pga att jag är kass och inget annat. Men jag hade en grymt trevlig stund. Och man lär sig saker.

Rent generellt så vill inte killar dansar. Förr i tiden så var det alltid mannen som skulle bjuda upp (kanske mer vanligt bland random folk) men vid såna här tillfället så är det oftast kvinnorna som får tjata i evigheter på sina män. Och majoriteten totalvägrar kvällen igenom. Anledningen är "Jag kan inte dansa". En bra anledning som jag själv kan använda mig av. Men helt seriöst, hur många kan det egentligen? Antingen så kan man räkna på att det är runt 2%, men jag gör istället lite överslag på det och då får jag fram att faktiskt alla kan det. Visst, alla gör det inte likadant och det uppskattas inte på samma sätt av alla. Men att röra på kroppen borde inte vara en omöjlighet för hyfsat friska personer.

Jag fick ett omdöme igår som jag inte var beredd på. Lugn och självsäker/trygg i mig själv. Jag som nog oftast mer sett mig som nervös och rädd för att göra bort mig. Men det är den där självbilden som spökar. Ibland stämmer den bättre än annars. Ibland är det andras bild som inte stämmer. Har du också tänkt någon gång att det hade varit skönt att veta vad folk tycker om en på riktigt? Hur de egentligen uppfattar en som person? Det har jag, men oftast så kommer jag snart på att det troligtvis skulle vara det värsta som kunde hända. Den snälla sanningen räcker ofta.

Jag gjorde ett personlighetstest på en sida en gång. Jag blev Ledare/Beskyddare. Det är också en konstig grej. Jag hade hellre satt etiketten Diplomat/Beskyddare än att jag skulle vara ledare. Men det är något som gör att folk verkar få för sig att jag är en sån som tar mycket ansvar. Och vissa av er vet säkert hur fel det kan vara. Det är kanske inte alltid för att man inger förtroende, det kan ju också vara för att de vill få en till att göra något som ingen annan vill göra. Som att jag blev tillfrågad nu i helgen om att vara med i Ungdomsrådet. Eller om jag ville vara skyddsombud. Inget fel att bli tillfrågad, det är bara kul. Men det är inte ofta som jag känner mig helt lämpad för uppgiften.

Förresten, hur är det med din självbild? Mår du bra i dig själv? Helt ok? Är det inte ett dugg bra? De flesta har väl några egenskaper, psykiska eller fysiska som de kanske inte är så jättenöjda med. Sen är nog vissa bättre än andra på att skita i det och inte låta dem vara till last.

Blir lite hoppande fram och tillbaka, orkar inte skriva in saker i den delen av texten där de passar in. Men angående saker som folk säger till en. En sak som jag fick sagt till mig av två personer igår, en av dem med sambo och en som är gift med två barn. Och jag har hört från andra "äldre" personer förr. Det här med att vara ung, singel och man. Tycker det känns som att många verkar lite smått drömma sig tillbaka till den tiden. För något år sen på ett utvecklingssamtal sa min teamledare angående att vara singel: "Det finns många fördelar med det". Och igår kom det upp igen, även om det då användes lite större ord. Det känns konstigt när man hör någon beskriva det som den bästa tiden i ens liv. Man har friheten, pengar (om man jobbar) och vad det nu är man har. Ungdomen? Men det känns lite tragiskt? Är det nerförsbacke sen? Det tror jag inte de tycker egentligen, det är säkert mer att dåtiden alltid har ett nostalgiskt skimmer över sig. Personligt så tycker jag att livet bara blir bättre och bättre ju mer tiden går. Saker förändras, och det är klart att det kan ske saker som får en att må dåligt. Men skulle jag se på mitt eget välbefinnande och hur jag mår, så skulle jag nog säga att livet är en stadigt uppåtgående kurva. Visst, går man några år tillbaka så mådde jag kanske sämre då än vad jag gjorde ännu längre tillbaka, men jag har ändå en känsla av att det ändå gått uppåt hela vägen.

Upp. Ner. Såg lite klipp på jorden sett från rymden tidigare idag. Just då, när man filmar från ett roterande rymdskepp och den halvmåneformade jorden (det blev ett knasigt uttryck) ständigt pekar åt olika håll så känder upp och ner som världens sämsta och mest relativa uttryck någonsin. I rymden kan ingen höra dig säga upp.

Vargen

Loney Dear 4:e april på Debaser. Någon som inte är sugen?

Recension av nya skivan

Im just sitting in my room

Känns som att det är en hel del med grejer som snurrar i skallen nu. Men jag vill inte skriva om det här. Så alternativen är att försöka flumma ut kring det hela så att det blir oförståeligt, eller så byter jag riktning och skriver om något helt annat.

Urin är sterilt. Detsamma gäller inte för avföring. Sensmoral: Tvätta dig i kiss, men bajsa inte på dig.

Tjeck vs Cech

Lagom bra dag i en hyfsat intensiv vecka.

- Gick hem vid lunch. Check.
- Inga hål i tänderna trots mitt ohälsosamma förhållande till socker. Check.
- Cykeln tiptop. Check.
- Sova en timme på soffan efter att ha kommit hem och ätit lite. Check.
- House. Check.

Så bra kan man ha det.

Söndag hann bli måndag

Det är inte alltid lätt att komma på vilken musik man gillar. Eller att komma ihåg den där artisten eller låten som man just hörde. Stundtals så rinner namnen iväg väldigt fort. Visst, ibland använder jag mig av tekniken som innebär att man ska anteckna saker, men det glömms också lätt bort. Kom gärna med tips om du vet något som jag borde ha tillgång till via Spotify.

Kan väl benämna helgen som över nu. Måndag igen imorgon. Det är inte alltid jag gillar mitt jobb, men jag har kommit på att det inte är jobbet som oftast är problemet. Problemet är att gå upp ur sängen. Det spelar inte så mycket roll vad man ska göra, jag vill ändå kunna ligga kvar i sängen en timme och veta att jag inte har någon viktig tid att passa. Helger är så överlägset bäst!

Just den här helgen har jag ändå varit hyfsat upptagen, även om kanske inte så mycket var planerat i förväg. Blev en filmkväll i fredags där det sågs Garden State och The Royal Tenenbaums. Svårslaget gällande bra filmer, även om jag sett båda två snart farligt många gånger.

Under lördagen så hann jag med att träffa Daniel och Linda en sväng. Därefter så begav jag mig på en inte helt lyckad resa till Lund. Först glömde jag presenten på tåget, och sen irrade jag runt i Lund lite väl länge utan att hitta mitt mål. Men saker och ting löste sig till slut. Sen när jag kom hem så var ändå inte dagen slut, för då skulle det spelas golf till klockan tre på natten. Söndagen blev en dag i sportens tecken där golf och fotboll har varvats om vartannat. Hann även med våfflor och alfapet. Vad tycker ni läsare, är åminne ett ord?

Just nu känns det i stort väldigt bra att vara singel. Klart att det dyker upp tillfällen då det hade varit gött att ha någon vid sin sida, men det är grymt mycket frihet i att få bestämma allt själv. Försöker att inte skriva för mycket här vanligtvis, men ibland när man ser på par så verkar saker och ting inte gå särskilt smidigt. Skönt att slippa sånt. Det största minuset är nog det att de flesta man känner inte är singlar. Tycker oftast att det gör saker och ting snäppet enklare, även om det inte är något som man helt kan generalisera över. Men jag känner inte särskilt stort intresse av att hitta någon heller. Känner inte att jag letar, och det om något är en go känsla. Man slipper fundera över hur man verkar vara, för man bryr sig inte. Känns avslappnande.

Det här med att prata lite personligare. I grupp så tycker jag det är relativt värdelöst, men öga mot öga så är det ändå något jag är hyfsat bra på. Men jag vet inte, det är ändå inte alltid det känns lika klockrent som annars. Även om det kan vara samma person som man pratar med. Och ibland så kanske det är att man önskar att man stod varandra närmre än vad man faktiskt gör. Det här är inga svar, jag delar bara ut frågor trots avsaknaden av frågetecken.

Enjoy the silence

Ibland kan jag bli så där riktigt arg. På mig själv. På att jag tänker på sätt som jag inte vill tänka. På min egoism och hur allt alltid ska handla om mig. Visst, ibland blir det lite på skoj. Som att säga att det är bra att det inte kommer någon gas till Europa från Ryssland eftersom det hjälper företaget där jag jobbar lite grand. Och du tänker kanske att jag allt är lite korkad med tanke på vad jag skrev igår om ego-boost och så. Men det handlade mer om en form av självpepp än att vara egoistisk.

Idag kom vår VD ut och samlade ihop oss för att han hade nåt att säga. Det enda jag tänkte på var att nu skulle det bli uppsägningar. Att företaget skulle flyttas utomlands eftersom det finns billigare arbetskraft där. Att företaget skulle läggas ner helt och hållet. Tankarna snurrade, och det rörde bara att jag var rädd för att förlora jobbet. Han berättade att dem hade fått ett tråkigt besked tidigare på dagen. Jag har en arbetskamrat som är lite äldre och närmar sig pensionen. Han jobbar bara 75% sen några år tillbaka, och varje vinter tar han ledigt tre månader för att resa till Thailand och ha en lång semester. Han hade fått en hjärtinfarkt idag och dött där nere på stranden. Han skulle ha pensionerats om två månader var det tänkt.

Jag har inte sagt mycket mer än hej till honom under de åren jag jobbat på stället. Men hur kan man låta bli att beröras? Och jag blir arg för att det första jag tänkte på var mig och mitt, inte om det skulle gälla någon annan? Det finns värre saker än att bli av med ett jobb.

Döden. Inte ett helt litet ämne. Känns som att jag och döden inte helt går ihop. Har väl inte helt lätt att hantera döden. Kanske inte så mycket gällande min egen död, den är inget som jag lägger någon oro över. Men när man hör att folk dött, det blir så många tankar som dyker upp. Hur det egentligen står till med deras närstående. Det är enklare att läsa siffror. Antalet döda göra inte lika ont, för man lyckas inte greppa det på samma sätt. 1000 döda i Gaza är bara en siffra, inte människor. Men jag tror vi alla vet hur ont det kan göra när en person dör. Det är enklare att inte känna något.

Along the way i had to sell my soul

Har en hel del funderingar just nu hur det här årets fotbollssäsong ska se ut. Dale försöker locka mig mot Åstorp, men även om det lockar en hel del så känns det som att jag får resa lite väl mycket. Och frågan är väl om jag kommer orka spela en säsong eller om jag bara tröttnar pladask. Men det var grymt skoj att spela boll med folk som faktiskt kunde spela boll. Det viktigaste inom fotbollen. Kunna passa bollen. Övar man passningar så blir man bättre på det andra viktiga. Mottagningar, läsa spelet, avväga löpningar och löpbollar. Ibland är det nästan göttigare att slå en perfekt passning än att sätta ett schysst mål. Även om målen också kan vara hur goa som helst.

Men blir det inte "riktig" fotboll så får det bli korpen. Och då blir det ett till val. Fortsätta med Asterix eller byta till att spela boll med arbetskamraterna. Har spelat med någon enstaka från Asterix ända sen jag började med korpfotboll, så det är väl 6 år sen eller nåt sånt nu. Och det är ett bra tag. Men det tråkiga är att de som är roligast att spela med inte är med särskilt ofta. Och det är helt klart ett minus att folk alltid dyker upp i sista minuten eller möjligtvis lite för sent när man ska spela match. Ännu värre är att spela matcher med för få spelare. Visst, ibland finns det hyfsade anledningar, men det är ändå störigt.

Så då återstår att spela med arbetskamraterna. Minus är att de inte är särskilt bra, även om det finns ett gäng som vet hur man spelar. Men hade varit skoj att lära känna några från jobbet lite bättre. Rättså enkelt att småprata med folk om man spelat fotboll med dem dagen före.

Sen ibland så blir det att jag funderar på andra bonusar med att spela fotboll. Tror nog att det ibland kan vara en hyfsat stor ego-boost för mig. Spelar man korpfotboll så är det inte särskilt svårt att vara bland de bättre. Det känns gött att spela i ett lag där man uppskattas för sin insats. Det är ändå rättså skoj när det kommer folk och snackar med en lite då och då på jobbet för att övertala mig att börja spela med dem. Lite som Henke Larsson och landslaget alltså.

Ok, slut på försök till självhävdelse nu. Men jag måste få in lite av den varan i bloggen också. Målet är att ligga runt 25%. 25% självhävdelse, 30% gnäll, 20% ironi, 15% humor, 8% skvaller och 2% dikter. Den perfekta mixen som ska få mig att flyga högt upp i Sveriges bloggstratosfär. Men lite allvarligt talat. Skulle min blogg öka i antalet läsare så skulle jag troligtvis lägga ner den. Det räcker med att ni som läser den får stå ut med såna här inlägg.

Traditionalist

Vissa förändringar är svåra att vänja sig vid. Frisyrer till exempel. Jag gillar inte snabba förändringar, så ibland känns det bara konstigt när folk ska hålla på och fixa med sånt. Långsamma förändringar är myckett enklare att hantera. Som att låta håret växa. Det går inte snabbt, även om det kan verka som en stor skillnad när det gått två år. Jag brukar inte dra av plåster snabbt, det görs en bit i taget. Och förr har jag alltid brukat vada ut långsamt i vattnet, doppat millimetrar i taget. Men ibland krävs snabba förändringar. Det handlar bara om en övergångsperiod tills man vant sig.

I have to turn my head until my darkness goes

Gick och la mig vid halv ett igår. Så räknade med att det skulle bli en skitdag idag. Och var oerhört trött när jag vaknade.. Men jag blev inte sådär jobbigt trött under hela dagen. Tyckte allt kändes gött istället. Så idag var det en bra dag på jobbet. Och försökte mig t o m på att nästan laga på gränsen till riktig mat idag. Om man kokar potatis så är det seriöst. Får se om tröttheten kommer ikapp mig imorgon. Tänkte bege mig mot sängen nu, så kanske kan skrapa ihop åtta timmar och reparera skadan från natten.

Som en bonus kommer här ett rim som jag skrev till Linda inför hennes födelsedag. Om du någon gång har tvivlat så dyker det faktiskt aldrig upp ett riktigt bra läge då man kan läsa upp en dikt när man umgås med ett gäng vänner. Så här är den, om än något försenad.

Nu är det snart dags att fira Jesus som för många år sedan låg i sin linda,
och nej det är inte påsk då judarna honom ville binda.
Men idag vi firar en som faktiskt heter Linda,
och som ännu i giftermål sig ej viljat binda.

Tränar kanske mest av alla,
jag fattar inte hur hon detta kan palla.
Aerobics, gympa och springa,
troligtvis så är hon iväg på nåt av detta när man på hennes dörr plinga.

Men den här kvällen hon dörren öppna,
låt oss hoppas att hon inte alltför snabbt på oss tröttna.
Hon nu ett år äldre blivit räknat sen ett år tillbaka
Själv så hoppas jag mest på att ikväll lite tårta få smaka.

Hon är en tjej som resa gärna vill,
och då kanske helst på stranden ligga still.
I somras så var hon i Turkiet som turist,
men hellre än det skulle hon nog vara färdig jurist.

Hon på sitt pluggande väldigt allvarligt ser,
och många färder ner till Lund det sker.
Men denna kväll hon trevligt det har här hemma,
så varför inte i ett litet hurra vi alla stämma?

Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå

Det har gått ett tag sen jag började predika det glada budskapet nu. Och det har kanske inte har känts helt rätt när man själv kanske inte varit del av det. Men nu äntligen så har jag hittat fram. Och det är sant, det är så bra som jag alltid hävdat. Alla tvivel är borta, detta är i sanning framtiden. Spotify är här, och jag hopppas alla gör sin beskärda del för att det ska stanna.

2008

Ok, tänkte se om jag kunde fixa en liten lista angående förra året. Det går ju ändå inget på tv just nu. Inget står i någon särskild ordning. Möjligtvis stundtals bokstavsordning.

Musik

Band jag har lyssnat mest på:

-Coldplay. Ny skiva. Bra skiva.
-Foo Fighers. De håller. Många bra låtar.
-The Killers. Kan inte tröttna på Sam's Town. "We hope you enjoyed your stay!"
-Radiohead. Jigsaw falling into place fick mig att äntligen börja lyssna på detta helt fantastiska band.

Nya upptäckter:

-Radiohead. Sjukt sent på det, men lätt värt att lyssna på.
-Loney Dear. Släpper snart den skiva som jag ser fram emot mer än något annat som släpps under detta året.

Band som tappat lite av sin speltid:

-Damien Rice. Har lite svårt att connecta med några av de gamla favoriterna numera. Men visst, några är fortfarande kungligt bra.
-Simon & Garfunkel. Det blev inte av bara.
-System of a Down. Har kanske tappat lite av min aggressivitet?

Har ju helt klart blivit enskilda låtar av artister som man gillat, men listade de jag lyssnat mig in på hyfsat seriöst.

Bästa spelningar:
-Loney dear. En stämning som inte går att klå. Sällan jag har fastnat så snabbt för en artist. Värt en frizon-biljett.
-Coldplay. Mäktigare känsla går knappt att uppnå. Och att se Chris Martin sjunga The Scientist på 5 meters avstånd var hyfsat nice. Gåshud.

Film

Har kollat lite listor på vad folk listat som sina favoriter under året. Men jag kan nog faktiskt inte ha med There will be blood och No country for old men. De lämnade inte kvar nån riktig känsla inom mig.

Toppen.

-The Darjeeling Limited. Wes Anderson är tillbaka. Innehåller förra årets roligaste scen där jag fick göra mitt bästa för att sluta skratta någon minut efteråt.
-Wall-E. Såg jag den före eller efter nyår? T o m bättre än vad jag trodde trots mina höga förväntningar.

Har varit mycket på bio under året, ändå så kommer jag inte på någon av dem som jag tvunget vill ha med på listan.

Övrigt

-Gick från att vara dubbel till att bli singel. Det är roligare när det går från andra hållet.
-Åre. Har inget särskilt minne från den resan.
-Gitarr. Får se om det blir en comeback det här året.
-Blev vaktmästare. Slutade vara vaktmästare.

Skulle jag sammanfatta mit år som gått med ett enda ord så vet jag nog vilket som passar bäst. Avslut. Jag gjorde t ex många mål i fotbollsturneringen i Åhus. Eller att förhållande tog slut. Eller att jag slutade med knarket. Det kan innebära många olika saker. Men avslut känns helt klart bäst passande.

Time stands still and time sure flies

Den här låten funderade jag på om jag skulle posta nu när jag blivit 25. Har länkat till den förr, men då hade jag inte riktigt åldern inne. Det som fått mig att tveka är att det hela är lite halvt deprimerande, men jag jag hoppas någonstans att det inte stämmer ett dugg på mig. Vilket troligtvis är fel. Så det kanske finns lite sanning i den ändå.



25, has anybody seen my life?
I lost it somewhere '95
Time stands still and time sure flies
Slower, faster everyday
I did tons of stuff today
And I did nothing anyways
And that's the thing, it's all the same
Nothing changes

Have no hopes, I have no dreams
I think too much, and then I scream

What have I done?
I've wasted so much time, years of hanging 'round
Undone is done
I've wasted so much time, years of hanging 'round

I won't hold my breath no more, this is it, no less mo more
It's okay, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

I can see, it's hard to take this seriously
And you might even laugh at me
But I'm way past self-irony
I mean business

Happy memories, running 'round I'm seven years old
Grass beneath my feet
Stay outside until it gets cold
Cut to present day
I just stay indoors all summer
Whine my days away

One thing I can tell you is you got to be free

Ibland är det skoj att se vilka gränser andra personer har för vad som kan anses stötande. På jobbet så är där en som verkligen kan säga hur grova saker som helst. Och då tycker jag mig ändå ha stött på en hel del med grejer. Du håller säkert inte med mig, men jo, troligtvis en hel del faktiskt. Men jag skulle nog ha svårt att säga sakerna själv, även om jag kan skratta när det kommer från andra. Är det dubbelmoral eller bara att man inte gillar att säga vissa ord?

Det här skämtet kan nog räknas som hyfsat grovt. Det verkar t o m som att parlamentarikerna tycker att det går över någon form av gräns. Känsliga läsare varnas, vilket säkert gör att du måste se klippet nu när jag skriver så, men jag tar inget personligt ansvar för eventuella skador detta möjligtvis kan ha på ditt sinne. Du måste inte tycka att det är roligt, men jag tycker någonstans att det är så sjukt att jag inte kan låta bli att småskratta. Vet inte om det är kiss- och bajshumorn i mig som orsakar detta. Men egentligen så är det nog allas reaktioner och just att det är så otroligt oväntat som gör att man skrattar. Hur ska man annars reagera? Förfäras? Ha en bister uppsyn? Hytta manande med fingret? Jag valde att skratta.



Ingen har klarat gårdagens rubrik än. Ger er lite mer tid för att klura ut det, även om jag inser att det kanske är 1-2 läsare av bloggen som hört låten. Tävlingen kommer dyka upp i varje inlägg av bloggen ett tag framöver nu.

I don't want to step from these shadows

Jag tycker nog ändå att jag är hyfsat öppen av mig. Men det finns alltid saker som är svårare att prata om än andra. Och jag gillar inte riktigt gruppsamtal. Vet inte vad det är som gör det. Men ofta så är det nog att man inte har samma relation till alla som tar del av samtalet. Är det mellan fyra ögon så vet man vem man säger det till, och det känns säkrare att det stannar mellan dem som pratar.

Kanske att det är jag som har problem med att känna tillit till andra? I vilket fall så tror jag att jag blivit bättre. Jag ser det lite som att jag alltid blir bättre. Gällande allt.

Det var en grej jag tänkte på tidigare idag. Människans inneboende kapacitet. Folk är bättre än dem tror sig vara. De klarar så mycket mer än vad tror. Den enda personen som sätter gränser i ens liv är en själv. Jag säger inte att alla har samma talang för saker eller att det inte kommer krävas någon som helst form av träning, livet är inte rättvist, men nog kan man nå så mycket längre än man först trodde.

Det gick bra igår. Inte helt oväntat kanske. Vissa personers sällskap mår jag alltid bra av.

Did I say that I loathe you?

Kanske att det händer ibland att man inbillar sig saker. Andra gånger så försöker man intala sig själv att det bara är inbillning. Svårt att se skillnaden på dessa ibland.

Imorgon börjar jobbet igen. Det jobbigaste med det är helt klart att behöva gå upp. Har varit så gött att inte behöva gå upp mer än någon enstaka dag de senaste veckorna. Men nu är det slut med det. Fast helgerna är helt fria för sovmorgon resten av året som det ser ut nu. På gränsen till extremt bra måste jag säga.

Är det tänkt att man ska göra en sammanfattning av föregående år? Tror jag borde ha lite mer tid på mig då, egentligen så ska jag sova nu enligt mina planer.

Ny tävling. Gissa vilken låt titeln på inlägget är hämtat från. Sökmotorer är förbjudna.

Familj, folk och vänner

Om jag är bra på att lära nytt folk? Egentligen så är jag väl inte helt kass, men problemet är väl att jag inte sätter mig i situationer där det finns många främlingar. Så då blir det inte så många.

Snittar kanske att lära känna och börja umgås med en person om året eller så. Och då kan jag inte räkna alla år. Hur många vänner som jag lärt känna via skola, lumpen och arbete? Just nu så är jag uppe i noll personer från den typen som jag umgås med på fritiden. Det kanske är väldigt nära att klassas som någon form av störning. Det måste lätt kvala in på avvikande beteende-listan.

Men kan det inte räcka att hitta en ny lite då och då? Så länge man håller ett hyfsat fast grepp om de man har sedan tidigare?

Kan slänga in ett tack till de som varit gäster hos mig de senaste dagarna. Hoppas ni haft en trevlig stund. Kan ta in ett extra tack till de som stannade längst den gångna kvällen, alltid kul att sitta ner och prata med er båda.

Imorgon blir det lite tittande för min del.

Som ett extra frågande ps. Är musik det bästa som människan skapat?

Kan du bevara en hemlighet?

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med åldersnoja. Visst, jag kanske inte är så sugen på att bli totalt imobiliserad, men det är ändå inte riktigt samma grej. Kollar man film eller bara lyssnar på folk i allmänhet så kanske det förväntas att man ska få en ålderskris vid 30, 40 eller nåt annat kul jämt tal. Kanske att man gör det lätt för sig och skyller på att andra, samhället, säger åt en att man måste ha uppnått vissa särskilda grejer vid dessa åldrar. Familj, hus och de andra delarna av livspusslet som måste fixas ihop. Men det är bara hittepå. Den ende som kan lägga den pressen på dig är du själv. Du får själv välja om du vill känna av den pressen eller ej. Bara så du vet det.

Lite snabbfakta.

Det är kallt ute i dessa dagar.
Wall-E infriade mina förväntningar. Kanske t o m att den lyckades vara bättre.
Klockan är 00.41 och jag har inte märkt av några nämnvärda förändringar i mitt liv.

Someone I want now, somewhere I want to go, and I told you,
never gonna let you down,
never gonna let you down,
but I will always let you down.

Framtiden är här, det förflutna lämnar oss aldrig

Tack alla för ett väl genomfört nyårsfirande. Hoppas att övriga deltagare hade en lika trevlig stund som mig, för då kan man med gott mått ranka kvällen som lyckad.

Utan att ha tänkt igenom det särskilt noga så rankar jag min högsta framgång från det gångna året att jag nog blivit snäppet modigare. Det kan behövas.