Försvunnen

Jaha, då tog även Lost slut alltså. Ny säsong i februari, vilket känns helt galet långt borta. Tyckte sista dubbelavsnittet höll spänningen på en schysst nivå, blev till och med ovanligt blodigt för att vara Lost tyckte jag nog. Man har en hel del frågor i huvudet nu i efterhand, så det blir väl läsa forum i nästan ett år för att få hjälp av andra att luska fram saker.

Not if I don't see you first, Sonny.

Haha, blev sådär smått glad när jag läste rubriken till föregående inlägg. Personligen så behöver jag nog runt en minut för att förstå den. Vill man så kan man alltid krångla till saker.

If your not against me, don't cross the line.

Ja, vad ska man skriva egentligen. Har inget riktigt uppslag, så frågan är om det är lönt att börja ens.

Jag var på bio igår. Indiana Jöns med Harrisson Saab i huvudrollen. En film som man nog ska se på bio om man nu hade tänkt se den. Kändes helt klart som en Jones-film, så gillar man de tidigare delarna så är det lika bra att gå och se denna också.

Ser fram emot lördag, tror det kommer bli riktigt skoj.

Annars så finns det väl en del tankar som ligger och maler någonstans i bakhuvudet, men jag har nog inte lyckats greppa tag i dem än. Tycker ändå det gått hyfsat ok hittills. Ett plus är att jag inte är arg, vilket känns skönt.

Moonday

Jag är ledig imorgon. En tisdag. Det händer inte varje dag kan jag säga. Tisdagar. Långa tisdagen som vissa på jobbet säger. Då ska jag vara hemma istället. Var ju inte direkt pigg på att jobba idag, kändes som att man mest tänkte på annat. Måndagar, vad ska man göra åt dem?

Det var ju inte så

Om man tror folk är en på spåren, då är det hyfsat smart att få dem att tro att de har grym koll på läget. Men egentligen så är de på läktaren och köper korv. Säger det inte för att jag är en grym person, men ibland är det kul när man leder folk vilse. Hoppas ingen tog illa vid sig.

My saviour

Fortuna

Igår var det helt sjukt tight alltså. Trodde inte jag skulle klara mig.

Var försenad när jag skulle ut till Tyringe, lämnade Hässleholm ca 20 minuter efter jag sagt att jag skulle vara där. Får rött ljus vid parken som ligger hyfsat nära T4 och är påväg ut mot Göinge Bil. Tänkte först dra på lite eftersom jag hade lite bråttom, men när jag är uppe i 60 så tänkte jag att det bara var dumt att göra så, så jag släppte på gasen. Ett av mina bästa beslut på länge kan jag säga. Vid Norra Skåne står där en polispatrull med fartkamera, och trodde nog jag skulle bli invinkad eftersom jag nog låg precis över gränsen. Men tydligen så hade mion fart hunnit sänkas tillräckligt, så jag slapp bli invinkad. Hade jag gasat på lite till som jag först tänkt hade där rykt några tusenlappar, men nu klarade jag mig helskinnad. Knappt tur jag hade.

Då var det slut för den här gången

Don't move, don't speak, even whisper
There's something happenin' but don't be scared
I'm too smooth, you never see me coming
I'm never in a hurry, I'm just movin' fast

3..2...1...

Nedräkningar. Jag hatar dem.

Inte ens jag fattar

Tyckte att helgen gick riktigt bra allt som allt måste jag nog säga. Nu är arbetsveckan redan igång, och snart så är det dags för ännu en helg. Om man inte arbetar så får man aldrig ledigt. Så kan det vara.

Tänka konversationer. Sånt gör jag. Problemet är att det lätt blir att jag redan på nåt sätt tänker att jag sagt det jag tänkt säga, så hela alltet faller i glömska. Kan ju vara trist om man nu tänkt ut nåt som verkade hyfsat smart.

Ett grått täcke att svepa in sig i för att hålla värmen. Hjälper det?

På allmän begäran

Jag och Amanda är inte riktigt överens om hur kul det är med maskerad.

Neej!

Fick syn på en hemsk nyhet på aftonbladet. Det ska göras en uppföljare till Donnie Darko som ska handla om Donnies lillasyster. Fattar de inte att de pajar hela kulten kring Donnie Darko? Vem bryr sig om hans lillasyster egentligen? Funderade ett tag på att göra en liknelse mellan det här och uppföljaren som gjordes på Dum Dummare där de också bytte ut huvudkaraktärerna och fixade in en ny regissör. Men den parallellen kanske inte säger tillräckligt. Känns som att floppdiket inte är långt borta i det här fallet.

Gammal skola

Kan ju ta upp lite goda, gamla nyheter i brist på annat. Designen på Coca Cola-burkarna har ändrats. Allt gammalt plotter är borttaget, och designen är mycket mer clean nu. Inget grönsaksfärgat mojs eller annat plotter som varit i ropet sen ett bra tag tillbaka. Skulle ranka det som att colan är ca 35% godare nu när man köper den från nya burkar jämfört med de gamla, mindre aptitliga.

Dåliga slag

Jag gillar att spela poker som säkert en hel del redan vet om. Har inte spelat så mycket nu på ett tag, men tidigare idag så drog jag igång 3 turneringar som började ungefär samtidigt. Varje turnering hade mellan 100 och 150 deltagare. Två av turneringarna kostade 20 kr att spela, då brukar det bli väldigt galet spelande från många eftersom de inte bryr sig så mycket. Så allt kan hända.

Men det gick under en lång tid väldigt bra i alla turneringarna. Var uppe på top 5 i alla, ledde ett tag i den dyrare av dem också. Men trots att det går bra en lång stund så blir man ändå sur när man väl åker ut, speciellt när man har ett lagom stort överläge och det känns som att man ska klara sig. 15 personer fick pris en turnering, når man de 10 första blir det ytterligare högre prissumma. Top 5 så hade man vunnit runt 1000 kr. Jag ligger lite risigt till när vi är 11 pers kvar. Går all in med 88 och får en idiotsyn av killen på Big Blinde som sitter med 5-3. Självklart så floppar han femman och tar trean på turnen. Annars hade jag fått ihop en stack som gjort att jag kunnat hålla mig säker ett tag och säkra en hyfsad vinst. Nu blev det 150 kr istället, jag hade satsat en hundring.

I en av de andra så låg jag 10:a när vi var 20 pers kvar. Har en hyfsad stack alltså. Top 10 får pris. Höjer med AK, en annan med mer marker än mig går all in. Jag synar, han har AQ. Känns lite typiskt när han träffar damen på floppen, kändes som att man inte riktigt hade turen med sig. Men då kom turnen, en kung! Kändes grymt bra och jag satt hyfsat säkert tänkte jag. Men nejdå, då kommer det en till dam på rivern. Det var min första all in i hela den turneringen tror jag, och det tog 1 ½ timme. Poker, en oändlig källa till frustration.

Större bröst

Såg nån minut på Power of ten på femman tidigare idag. För er som inte har koll på vad det är så är det ett program där de tävlande ska gissa hur många procent som tycker olika saker. Den frågan jag såg löd: "Hur många procent av Sveriges kvinnor skulle förstora brösten om deras partner ville det?" Det var två hyfsat unga kvinnliga tävlanden som gissade. Den ena gissade 52%, den andre 68%. Är det inte helt galet!? Är det synen som unga kvinnor i allmänhet har? Att ca varannan kvinna är beredd att förstora sina bröst för att deras kille vill det? Helt sjukt. Jag blev riktigt chockad. Glädjande nog så var rätt svar något bättre, 5%. Men kom igen, 68%? Tur att verkligheten ser snäppet bättre ut.

Little Mac

Ok, för den personen som brys sig så har jag faktiskt börjat lyssna lite smått på Ok Computer. Har mestadels blivit Karma Police och No Surprises, men skivan har ändå gått nåt varv i spelaren nu. Fast den är inte lika frekvent spelad som In Rainbows kan jag avslöja.

Känns faktiskt bra att göra en liten comeback med bloggandet. Inlägg tre dagar i rad händer inte särskilt ofta.

En sak som alltid är aktuell är kärleksbekymmer. Alltid någon som har det. Och jag tror nog nästan alla i hela världen känner hyfsat sammma sak när det gäller just detta. Att ingen någonsin i hela världshistorien har känt en sådan sorg. Att det aldrig kommer gå över. Framtidshoppet skuttar ut genom fönstret. Och allt det där andra också för den delen. Men hur utlämnad och ensam man än känner sig i sådana lägen så har vi alla en gemensam vän som hjälper i sådana lägen. Tiden. Kanske den äldsta klyschan av alla, tiden läker alla sår, men den stämmer så bra. Sen kan man göra egna val som gör att samma sår rivs upp om och om igen, men låtar man det bara läka i fred så fixar det sig. Hur omöjligt det än låter när man ligger där och förblöder, men man kommer tillbaka. Låt dig inte knockas, res dig upp före domaren har räknat till 10.

Statistik

Nu har det gått ca 2 år sen jag startade bloggen. Kan säga för exakt två år sen om man gör en liten avrundning mellan första inlägget och när jag egentligen började skriva. På ett ungefär sådär. Jag är inte helt långt ifrån att i snitt ha skrivit varannan dag under den här tiden, 352 inlägg har det blivit hittills. Skaffade Statcounter någon gång under förra året, och då hann det bli 6225 sidvisningar på min blogg, då 4139 stycken räknades som unika. Helt Cooke-baserat, så det säger inte särskilt mycket. Kan tänka mig att ca 1000 av dem står nog jag själv för. Det här året har det hittills blivit 3064 sidvisningar, så nog kan rekordet klås om jag bara håller igång med skrivandet hyfsat mycket.

Men vad har jag fått ut av det? Viss frustration, luftande av tankar? Vet inte själv riktigt, men det känns bra att göra nåt som är lite smått kreativt. Nu när man inte går i skolan så blir det inte särskilt mycket skrivande, så bra att man får öva lite någonstans. Även om man nu säkert kan se att det inte är helt snyggt och korrekt som jag skriver så är det nog bättre än att inte skriva alls. Har inte kvar så mycket av det akademiska språket antar jag, även om jag aldrig riktigt kom in i det heller. Tycker att det mestadels bara är ett sätt att krångla till saker som egentligen kan göras väldigt mycket enklare. Avföring, bajs, exkrementer, fekalier, skit, spillning. Det är ändå samma sak, skillnaden är vilket som är mest lättillgängligt och vilket som är mer "korrekt".

Bra att man inte kommer på avvägar gällande ämnet. Men jag kan få in lite matematik som avslutning. I måndags på jobbet så försökte två arbetskamrater övertyga mig om att man räknade ut arean för en cirkel genom att ta radien * pi, och att volymen på en sfär räknades ut genom radien * radien * pi. Trots att de var helsäkra på att de hade rätt så lät jag mig inte övertygas. Ett bra tecken på att all kunskap inte har gått förlorad än.

Vilse

Ok, ska se om jag lyckas ta tag i det här igen. Känns som att bloggandet på de flesta fronter är döda för tillfället. Har folk tröttnat på bloggfenomenet eller är det bara så att det var lite för jobbigt att skriva regelbundet? Finns ju perioder när man helt tappar motivationen, men att det händer ca alla samtidigt? Kanske det fina vädret har gjort att alla är ute istället för att sitta vid datorerna? Tror inte det nej.

Kan ju alltid prata lite Lost. Igår gick avsnitt 9 på fyran, jag såg det avsnittet redan i tisdags men såg det igen igår. Varför? För att det var ett ruggigt bra avsnitt! Hände många spännande saker, och alltid gött att få se mer av Bens karaktär, det är svårt att undvika att vara nyfiken på hans hemligheter. Det jag mest längtar efter i Lost-väg annars är säsongsavslutningen som kommer om lite mer än bara en månad. I säsongsstarten och säsongsavslutningen så brukar det hända mer än vad det gör på resten av säsongen, så det blir helt klart nåt att se fram emot. Läste att sista säsongen blir den som håller på 2009-2010. Två säsonger till av Lost alltså, sen kanske man äntligen får reda på hälften av alla de frågetecknen som dykt upp.