Oseriöst

Ska se om jag orkar slänga in lite fler inlägg av den oseriösa arten, vilken betyder mindre läsning men kanske någon form av tips.

En kille som tagit kort på sig själv varje dag i sex år

Känsla

Känner redan nu att jag nog har lite för ont om tid för att göra det här inlägget som jag vill ha det, men är rädd att jag glömmer bort det igen om jag inte skriver ner det nu. Känsla skulle det handla om, inte teknik.

Jag är en teknist, men när det gäller kulturella fenomen så har jag svårt med tekniken. Musik, konst, film, det är inte helt lätt. De som är musiker kan rekommendera låtar för det där grymma gitarristen eller att trummisen är helt otroligt skicklig. Förlåt, men för mig som inte vet riktigt vet vad som krävs för att vara så bra så spelar det inte så stor roll om jag ska vara ärlig. Jag har inte perfekt gehör så de skickligaste sångarna brukar inte vara de jag gillar mest. Men det är bra med musik, för det finns annat man kan gå efter. Jag brukar inte lyssna på instrumenten, utan musiken. Känslan som musiken ger. Det kan vara olika känslor som olika låtar framkallar, men genomgående för musik som jag gillar är att det lyftar fram nåt inom mig. Kanske att det förstärker nåt jag själv känner eller påminner mig om något jag bär med mig. Ibland kan det vara nåt så enkelt som att musiken får en att vilja röra på sig. Ja jag vet, detta är inget orginellt på något sätt, men känns ändå som en grej värd att påminna om ibland. DÄrför brukar jag alltid tycka att live brukar vara bättre än inspelade grejor. Visst, det kan vara falskt på sina ställen och det finns saker som försvinner, men man slipper datorgenererade röster och känslan lyfts fram på ett helt annat sätt. Just nu sitter jag och lyssnar på Dave Grohl's framförande av Stairway to heaven. Han kan inte ens texten riktigt, men hans lallande där gitarrsolot brukar vara klår det mesta.

Det kan vara liknande saker med filmer. Jag kan inte bara gå efter hur snyggt gjord filmen är, hur bra musiken egentligen är eller om det finns brister i dialogen på sina ställen. Det som brukar spela roll är vilken känsla som sitter kvar när eftertexterna börjar rulla. Många säger att Gudfadern är världens bästa film/trilogi, men jag själv kände mig mer berörd efter att ha sett berättelsen om Lejonkungen än maffiakungen.

Det är häftigt med vilken känsla man kan resa sig ur biostolen/soffan efter en film. Nöjd, glad, upprymd, upprörd, ledsen, fundersam. En film som inte lämnar en bara för att den tagit slut, det är en film som jag gillar.

Gammal disk

Jag är en sparare. Alltid haft svårt att slänga saker, även om man vet att det aldrig mer kommer användas. Sen gymnasiet nån gång så har jag allt det "viktiga" kvar på datorn. Bilder, texter, skolarbeten, hemmagjorda filmer. Kollade igenom vad jag hade i min gamla mapp, och har sållat ut två favoriter. I ingen särskild ordning:

- Mitt projektarbete i notepad. Vi hade problem med Word där hemma under den tiden, så notepad var det jag fick jobba i förutom slutredigeringen som gjordes i skolan. Goa minnen :)

- En bild som visar hur bra jag är på att åka snowboard.

Sen har jag en läskig grej också. Har en mapp där ett fåtal mail jag skrivit är sparade men kommer nog aldrig våga öppna dem, vissa saker är helt enkelt för skrämmande.

Läggdags

Jag ville skriva nåt ikväll. Men efter en timme vid datorn så har jag fortfarande inte kommit på nåt. Ändå så har jag haft mängder med tankar innan jag somnat de senaste kvällarna. Det får bli ett citat istället.

“All of this is not me. Inside, I am ... I am more.”

Snow, Hey-oh

Idag när jag cyklade till jobbet kändes det inte särskilt kallt, såg att det fanns isfläckar och så, men tänkte att det max var -1. 6 timmar och mer än 1 decimeter snö senare så kändes det som vinter. Ändå trista när man cyklade hem var att man tyckte lite synd om alla fåglar som stannat hemma pga den milda vintern och nu börjat få lite panik.

Daysleeper

Är det bara jag, eller känns det i vissa stunder som att Hässleholm inte känns ett dugg lockande? Inte för att det kanske finns något annat som lockar mer egentligen, men vissa grejer kan man bli trött på ibland.

Det finns dem som ibland klagat på att jag skriver obegripliga blogginlägg, och att det inte går att förstå något av dem. Kan anledningen vara att personerna i fråga varker sen eller pratar med mig särskilt ofta? Att vi inte har så bra koll på vad som händer i varandras liv? Så svårt att se är det väl inte?

Som jag fattat det så är det en hel del som är av åsikten att jag är rättså inåtvänd av mig, men personligen så håller jag inte med. Kommentera gärna om du har en annan åsikt, gärna med en motivering också.

Känns som om det är för många saker som jag inte förståt mig på än.

Musiktips

Radio blir det endel på jobbet. Ida Maria - Louie

Om du vill höra orginalversionen:
http://www.digfi.com/p3lab/default.aspx?id=1527&cmd=searchfreetext&keyword=ida

Live:
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/index.asp?ProgramID=2198

Vad?

Det är en konstig känsla. Man känner att man saknar nåt, men hur mycket jag än tänker så kommer jag inte på vad det är. Det hela känns väldigt ogreppbart.

Ingen lista

Ett år har gått sen det förra slutade. Många gör listor och sånt för det kommande året. Jag planerar inte så mycket, men det brukar vara skönt att se tillbaka på det förra året och känna att något hänt. Inte kanske att man förvandlats och blivit en helt ny människa, men att man utvecklats på ett eller annat sätt. Kommit en bit på vägen, även om man inte är säker på vart. Får nog säga att året varit mycket bättre än väntat. Mycket bättre än året innan. Tror jag tagit mig lite framåt också, även om man kanske har långt kvar.

Time of your life - Green Day

Another turning point
a fork stuck in the road.

Time grabs you by the wrist
directs you where to go.

So make the best of this test
and don't ask why.

It's not a question
but a lesson learned in time.

It's something unpredictable
but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.

So take the photographs
and still frames in your mind.

Hang it on a shelf
In good health and good time.

Tattoos of memories
and dead skin on trial.

For what it's worth,
it was worth all the while.

It's something unpredictable
but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.