100%

Nu är jag uppe i 2/2 lyckade arbetsintervjuer, så nåt rätt måste jag ju göra.

Gammal än äldst

Är det någon som vet? När är man vuxen egentligen? Måste man göra nåt test där man får ett visst antal vuxenpoäng, är det ålder eller vad gäller egentligen?

Jag är 22 år nu. Helt plötsligt sådär. Visst, det är inte särskilt mycket, men det känns som om man borde känna sig äldre. På släktträffarna hos farmor brukar jag och några kusiner sitta vid "barnbordet" eller vad man ska säga, iofs är vi som sitter där runt 20, men vi skrattar fortfarande åt de vuxna i rummet bredvid som gör sitt bästa för att överösta varandra i konversationerna. När vi är hos farmor om jularna brukar vi dela upp det så olika syskon till pappa är där samtidigt eftersom det inte får plats hur många som helst där, så ofta är det jag och några av brorsorna och sen 2-3 kusiner från en familj. Hör man någon röst skrikas från någon i det andra rummet så är det antingen min pappa eller eller deras mamma som låter. Sånt går nog i släkten. Men vi kusiner gör samma sak som alla år, äter, fikar, spelar spel. Saker har inte förändrats så mycket, det är nog därför det inte känns som om man blivit så mycket äldre.

Min farmor fyller 85 i år, så nu skulle det visst hyras ett ställe och sen skulle det väl komma så många som möjligt. Jag har inte ens träffat alla pappas syskon, långt ifrån alla mina kusiner heller. Kan mindre en 20% av namnen på mina kusiner från pappas sida. Tror jag har en bit över 30 kusiner där, kan bara namnen på 7 stycken. Fattar inte såna som har koll på sina kusiners kusiner, bryllingar, sysslingar, nästlingar och allt vad det nu är, jag har ingen aning.

Jo just det, det där med att vara vuxen. Jag har gått i skola (inte livets skola) i 14 år, 15 om man räknar förskola. Hur sjukt är inte det? Känns som om skolvärlden är den man är mest van vid. Därför det ska bli kul att testa jobba ett tag och inte bara över en sommar. Sen får man se om det där andra jag planerade blir av, det märker jag i framtiden.

Men jag tror att förändring behövs ibland. Speciellt för såna som mig som lever i konstant oförändring. Kanske det behövs ryckigare saker för att det verkligen ska hända nåt, lite höfttacklingar så man lyckas ändra riktning.

Känner du dig vuxen? Jag känner att jag behöver några år till på mig för att räkna in mig i den skaran. Som alltid skjuter jag upp allt på framtiden. Inte än, men snart. Nån gång. Kanske. Får se hur det blir. Men snart. Nog.

Jag vet en tragisk sak. Lite pinsam t o m känns det som. Men det kan vara bra, för man blir själv mer medveten om det. Tur att jag kom på det, för det ger mer ved på elden, olja på brasan och allt sånt. Så det kanske blir nåt av det hela.

Tror jag läste något citat för en tid sedan, kommer inte ihåg det exakt eller var det var, men det var angående drömmar, och att det är viktigt att ha drömmar, och kanske drömmar så höga så att de inte är möjliga att nå, för det gör att man alltid har något att sträva efter. Men jag vet inte om jag gillade det riktigt, har man en dröm så vill man såklart uppfylla den, annars saknar den mening. Så en dag, om inget annat står i vägen. Då blir det av. Kanske.

Blandat

Hur lång tid ska det ta för svullnaden av en stukning att gå ner? Nu har det gått en vecka och det känns som om det inte hänt ett skit. Jag har match nästa vecka så det är dags att börja bli bra nu tycker jag.

Läste på om vad man ska göra om man stukar foten. Tryck är viktigt, att ha foten i högläge är också en del i det hela. Tiden är en stor faktor i det hela, framförallt de första 10-20 minuterna är avgörande för hur blödningen artar sig och hur lång läkningstiden blir. Alltså var det nog inte så smart att spela en match med stukad fot antar jag.


Egentligen så är det en bra sak att jag inte skriver så mycket numera, även om det är kul att plita ner lite tankar så betyder ju att om jag skriver mindre är att det inte är lika mkt som snurrar runt i huvudet hela tiden. Och det får nog räknas som en bra sak.

Everybody's gotta learn sometime

Det är en konstig känsla. Som ett minne man inte kommer ihåg. Ibland nära, men ändå så långt borta. Man vet inte vad riktigt, men man vet att det är nåt. Det cirklar runt i huvudet, men jag lyckas inte greppa det. När jag väl är nära så blir jag tveksam, känns för lätt att lura sig själv angående saker som var men inte är.

Update

Måste nog se Eternal Sunshine snart igen. Har snöat in lite på soundtracket, man blir så grymt sugen på att se filmen igen när man hör musiken. Jag vet att vissa andra inte håller med mig, men jag rankar den nog högre än Garden State alltså.

Imorgon ska jag på arbetsintervju. Får se lite hur det går, men räknar med att det ska gå rättså fint. Har nog aldrig varit på en riktig arbetsintervju där jag sedan blivit nekad jobb. Vilket betyder att jag ligger på 1/1 i lyckade försök.

Inte så många som har koll på det kanske, men det blir ingen skola för mig det här året. Har bestämt mig för att ta ett års uppehåll, för mitt eget bästa som jag ser det.

I övrigt så är min fot lika svullen som i torsdags. Ända skillnaden är att den är lite blåare. Känns som om korpcupsmatchen nästa vecka kan bli i fara t o m. Och det gillas inte alls.

Inget alls

Har du bestämt dig?

Man kan fundera, sen fundera lite till. Men till slut så bör det ju faktiskt leda till något. Så jag har bestämt mig, tror nog det blir bra.

Fussball

Idag så har jag spelat fotboll. Sista matchen i serien för säsongen, bara cupen kvar nu. På den härligt jämna planen på T4 så hann det säkert gå nästan 3 minuter innan jag trampade lite snett. Brukar inte skada mig när jag trampar snett, men foten klarade inte riktigt när den böjdes så att det var vristen som kom i marken istället för fotsulan. Inte så kul när man hör det knaka i foten där kan jag säga. Så jag går ut rättså snabbt efter det, men när ytterligare 2 minuter har gått så märker domaren att Tobbe inte har några benskydd på sig, vilket gör att jag får hoppa in igen. Såklart så spelar man resten av matchen sen, det gjorde ju bara lite ont.

Nu har allting svullnat upp, och foten har värkt rättså mycket hela kvällen. Har nog aldrig gjort så ont att ta av sig en strumpa som det gjorde nyss. Tur att man har två veckors vila till nästa match.

Jaja, det här är en gnäll/tycksyndommig-tråd, vem bryr sig.

Money, money, money

Den här veckan får jag lön för 3 veckors arbete, och det blir min näst största enskilda inkomst någonsin, bara mitt muckarbidrag har varit större. Visst lever studenter livet?

Citat gillas alltid

"Var inte för optimistisk. Ljuset i slutet av tunneln kan vara ett tåg"

- Franz Kafka

Uppmuntran

Det är en konstig känsla det där. Som att man vaknat upp och världen inte är riktigt vad den brukade vara. Men egentligen är det ju samma sak, men det är kanske bara alla andra som verkar tycka att det är nåt som har ändrats.

Rykte. Spelar det någon roll? Har man ryktet som grund kan du lika gärna bygga ett hus med papper och trälim och sen isolera med vattenfärg. Tänk efter lite så kanske du kommer fram till att det är annat som ligger bakom. Eller har alla redan glömt?

Kanske ska man strunta i det. Fast ibland har man lite lust att hytta med fingret i lite allmäna riktningar.


Förresten, ibland så läser man bloggar och undrar vad det egentligen handlar om vem tankarna handlar om. Så det är lika bra att säga det rakt ut kanske. Det handlar om DIG. Du som läser detta, det är dig det gäller. Och tro inte att det är någon annan det handlar om, för det är du.

Ormen som vaktar..

David Brent. Du vet kanske vem han är. Kanske inte. Få personer har jag stört mig på så mycket, bara hans blotta närvaro har stundtals kunnat frambringa huvudvärk. Då är det illa kan jag säga. Men det kom en vändning. Men det var nog bara för att man tyckte synd om honom. Några minuter senare blir man såklart påmind om vem han verkligen är, och man måste helt enkelt lämna rummet.

Kall eller inte

Bara lite blandade citat från en konversation.

-They make you feel cool. And hey. I met you. You are not cool.
-I know. Even when I thought I was, I knew I wasn't.
- That's because we're uncool. And while women will always be a problem for us, most of the great art in the world is about that very same problem. Good-looking people don't have any spine. Their art never lasts. They get the girls, but we're smarter.


-I'm glad you were home.
-I'm always home. I'm uncool.


-The only true currency in this bankrupt world is what you share with someone else when you're uncool.