måndag, februari 23, 2009

Kvällspressen

Aftonbladets nya satsning. "Nu lyfter vi Sverige". Och jag fattar grejen, dags att sprida lite positivt tänkande. Men blir man annat än förbannad? En tidning som i över ett halvår skrikit ut om vilken kris det är för Sverige och världen. Men nu ska de vara glada gubbar istället. Som att misshandla någon nästan till döds, för att därefter ge personen ett plåster och försöka få det till att man agerar barmhärtig samarit.

söndag, februari 22, 2009

But that was hard cause she is an astronaut

Jag brukar nog ändå vara hyfsat nöjd med mina beslut. Inte för att de alltid är bra, men kanske för att jag har tagit dem själv. Det är enklare att vara missnöjd med andras beslut. För de gör inte alltid som man själv vill. Det här blev ett fjärdedels inlägg, helt utan poäng. Lyckat.

Jo, en grej till. Salems nya låt Astronaut tycker jag är ruskigt bra. Jag kommer säkert ångra att jag sagt det om en månad, men se till att inte missa den. En sån låt som jag gillade på första genomlyssningen.

Poker. Pocker. Ocker.

Åkte nyss ut ur en pokerturnering. 449 deltagare, jag slutade på 4:e plats vilket jag är mycket nöjd med. Länge sedan det gick så bra i en så pass stor turnering. Min femma som jag satsade resulterade i en vinst på 160 kronor. Hade inte varit helt fel att få samma utdelning på en tusenlapp. Procent-mässigt då alltså.

Man börjar med 5000 marker och två timmar så har man plötsligt 500 000 framför sig. Det är lite skillnad. På att slänga in 20 i blinds eller 80 000. Men det är bara siffror. Hade jag suttit med såna pengar framför mig så hade jag varit nervös som en sufflé. Det är gött att spela framför datorn. Man kan skrika och ha sig lite hur som helst, hade det varit live så hade nog dessa signaler kunnat ses hyfsat lätt av motståndet. Nu har det bara att gå efter hur lång tid jag tar på mig, vilket inte ger särskilt mycket.

Poker är skoj lite då och då. Inte för ofta, och bara när man känner för det. Fattar inte folk som försörjer sig på det, man hade fått spendera hela dagarna framför datorn. Ungefär som att spela WoW då alltså. Eller att tvingas vara på en arbetsplats i nio timmar. Ser inte jättestora skillnader i frihet. Men det är nog bara jag.

lördag, februari 21, 2009

Mitt kunskapsområde

Detta kan jag:

- Killen med en snuttefilt i Snobben heter Linus.
- Sinead O'Connor orsakade rabalder när hon rev sönder en bild av påven i SNL.
- Charles Lindberghs flygplan hette The Spirit of St. Louis.
- Harry Potters ärkefiende heter Voldemort.
- Författaren till Dr Jekyll och Mr Hyde heter Robert Louis Stevenson.

tisdag, februari 17, 2009

Champs

Det finns iallafall en sak man kan säga om de senaste dagarna. Visst har det varit ett underbart väder?

Ett program som jag ska börja se är helt klart Mästarnas Mästare. Såg sista 20 minuterna idag, och kollade även avsnitt 1 på SVTs hemsida. Så nu har man 5 till avsnitt som man kan se den här veckan. Jag blir sjukligt berörd av sport :)

måndag, februari 16, 2009

Dagens tips

Franz Ferdinands nya skiva finns nu på Spotify.

söndag, februari 15, 2009

Your sex is on fire. Vad betyder det egentligen?

I torsdags. En dag som jag kommer ihåg mycket väl, även om det alltid finns vissa saker som är blurrigare än andra. Men det kändes som att det skrevs ett nytt kapitel då. Jag kommer ihåg ett sms som jag skickade till en vän under dagen. Inte exakt vad som skrevs, men innehållet i stort. Om att jag tyckte att året börjat bra, att allting i allmänhet kändes bra. Saker flöt på som det skulle. Jag är inte vidskeplig av mig, och jag hade inte tänkt börja bli det nu heller. Men jag kan säga att senare på kvällen hade jag aldrig någonsin skickat det smset och skrivit samma sak.

Och ja, det finns säkert vissa som tycker att jag borde ha berättat vad det handlar om vid det här laget, men saker fungerar inte alltid så. Inte för mig. Så jag har haft saker att tänka på de senaste dagarna. Och det jobbiga är att det inte kommer hjälpa ett dugg att tänka, för jag kommer inte kunna göra nån skillnad på det sättet. Och det finns inga andra sätt heller. Jag vet att jag sagt tidigare att alla visst då hamnar i samma situation, även om man inte känner så just då. Men jag säger nu till dig som läser detta, du har aldrig varit med om samma saker. Hur jag kan veta det? För att det hela är så pass "osannolika" situationer att det inte borde kunna hända. Enligt mig. Hade jag stått på andra sidan vägen så hade det inte kunnat hända kan jag säga. Och skulle det ha hänt dig, och du stått på andra sidan så tycker jag att du har fel. Att du har gjort fel. Men det kanske är för att jag anser att jag själv har rätt.

Jag hatar farväl. Jag är kass på dem. Helst så vill jag bara undvika dem så mycket som möjligt. Det är alltid enklare att låta saker rinna ut i sanden. Konfrontationer är jobbiga, att fly är enkelt.

Det jobbigaste just nu är att jag inte känner att jag har ett varför. Jag har för mig att jag ett tag hade ett varför, men nu är det borta. Och jag vet inte om jag kan hitta det igen. Så det får bli en nedräkning. Hur lång tid tar det innan det försvunnit ur sinnet? Vill jag att det ska försvinna? Varför ska det försvinna? Det störiga är motsägelsen i det hela. Jag känner inte att ord och handling står för samma sak. Därför känns det som att orden jag hört inte väger lika tungt som det jag själv sagt.

Är det någon som förstår vad jag snackar om? I vilket fall, nu är allt förklarat. Utom själva grejen då.

fredag, februari 13, 2009

Mykonos

Brother you don't need to turn me away
I was waiting down at the ancient gate

When I walking brother don't you forget
It ain't often you'll ever find a friend

onsdag, februari 11, 2009

Jaha

..

tisdag, februari 10, 2009

Jag? Politisk?

Ok, nu måste jag nog skriva något. Tre gånger den senaste veckan har jag fått samma grej länkad till mig. Dels via blogg, på msn och på ett forum som jag besöker regelbundet. Det hela gäller Paolo Robertos medverkan i ett av mina favoritradioprogram, P3 Populär. Ämnet är feminism. Har du inte hört eller läst om det så går det att göra på Svenska Dagbladet eller youtube.

Rent allmänt så kan jag väl säga att jag tycker Paolo är en hyfsat stor idiot, och om jag någon gång skulle dela hans åsikt i något så skulle han vara den siste att få representera mig. Men jag vill inte att det här ska handla om personangrepp, så därför ska jag försöka ta det lite mer sakligt. Kanske. Men jag tänkte analysera olika delar av det som sägs i intervjun.

Vet inte om jag ska orka klippa in de olika delarna, kanske blir lite väl mycket text här. Så kolla gärna upp på SvD vad han säger så hänger du förhoppningsvis med i vilka bitar jag försöker analysera. En liten svårighet är att det finns många olika inriktningar inom feminismen vilket gör det hela svårare för mig, medan det gör allting enklare för Paolo.

Vadå att kön är bara en konstruktion? Det ju bara nån som bara har suttit på universitet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda.
Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. Men det finns en jätteskillnad.


Feminismen i stora drag:

1. Att kvinnor generellt sett är underordnade män.
2. Att detta förhållande ska förändras.

I grunden handlar inte feminism om att kön inte existerar. Och jag tror nog alla vet att det finns biologiska skillnader hos män och kvinnor. Men jag är grymt tveksam till att alla klassiskt "manliga" beteenden och intressen beror på att vi är just män. Bara en sån sak som att dela in färger i manligt och kvinnligt känns extremt framtvingat. Vad jag vet så vill feminismen ha jämställdhet, samma sak som Paolo alltså. Ändå så har han grymt svårt att kalla sig för feminist. Dem han inte gillar är de militanta feministerna, så därför kallar han sig för en militant motståndare till feminismen. Därmed tycker jag han att han ställer sig på samma sida som militanta feminister (som tycker att män är djur), nazister och någon vänster extrem organisation som jag inte kan namnet på. Men bara för att det finns idioter inom en grupp, vilket det finns inom alla grupper, så kanske man inte ska döma ut hela gruppen. Det är lite som att döma alla kristna pga korstågen eller att säga att alla muslimer är terrorister, så därför vill man inte kalla sig kristen eller muslim.

Tror du inte att samhället behöver puffa på jämställdheten då?

- Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämställdheten är? I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.


Han har inte funderat på att svara på frågan? Istället så kommer han med en motfråga. Som han inte svarar på. Bra jobbat.

Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som får hänga med sin unge?

- Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik med barnet och dricka cappucino? Fan, då tycker jag att mamman ska få vara hemma och vila upp sig.


Tror inte att så många föräldrar läser min blogg, men är det någon som tror att man som föräldrar kan få börja vila ut efter att barnet blivit 6 månader?

- Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska....

- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.

- Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen....

- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!

- Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle ju jag jobba och så skulle min kille vara hemma för att jag tjänar mer pengar.

- Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill.


Känns som att han avbryter Hanna Fahl väldigt mycket och inte låter henne få en chans att förklara sig. Känns som att han kommer med olika angrepp mot henne som person, och förväntar sig att hon ska göra olika saker fastän inte ens dem situationerna är aktuella för henne. Avslutningen är tydlig också, hon har inte ens sagt att hon vill eller inte vill vara hemma med eventuella barn, ändå slänger han det i ansiktet på henne.

House nu, så hinner inte läsa igenom eller tänka igenom det hela alltför mycket. Har blivit lite trött bara på alla som helt plötsligt geniförklarar Paolo Roberto för att "han säger som det är". Jag har bara hört killar/män säga så.

måndag, februari 09, 2009

No I don't know you any more

Ok, det är lite snålt med kreativa inlägg från mig för tillfället. Men så går det ibland. Sälen-resa är inplanerad. Så det blir lite åkande och choklad-drickande det här året också. Bör ju inte gå helt fel.

Annars är det lite så det känns nu. Kanske inte helt konkret, men en gnagande känsla. Även om det argumentet aldrig fungerat särskilt bra på mig. Ibland lyckas jag vara analyserande och objektiv, men det är svårt när det gäller mig själv. Då ska det alltid läggas in massor av fåniga känslor. Förnuft och reson slängs åt sidan som en trasig strumpa. Andras problem går inte att applicera på mig, eftersom det så klart är "helt (tänk att det uttalas med två "e") olikt" det som jag är med om.

Alla är likadana. Det du upplever är samma grej som alla andra har kännt och kommer att uppleva. Och det är inte tänkt som ett deppigt uttalande som säger att vi inte har något att leva för. Men vi kommer alla hamna i liknande situationer. Gällande framtidsoro. Kärleksbekymmer. De vanliga sakerna helt enkelt.

Ett citat angående kärlek. Jag kan det inte helt utantill, och jag vet inte vem som sagt. Visst, jag har ett helt internet att tillgå, men orka. Och det speglar väl hyfsat min syn på det hela.

*Edit*. Började skriva ner det hela, men ångrade mig ändå till slut och tog goggles till hjälp. Så nu snor jag någon annans text. Det var lite längre än vad jag hade för mig. Hade inte läst hela grejen förr tror jag, bara första två raderna eller så.


För mig finns det inget som heter olycklig kärlek, för kärleken kan aldrig vara något negativt, kärleken kan aldrig vara något fel.

Kärlek i sin renaste form är det vackraste som finns, kärleken är det som får oss att bli bättre människor, kärlek är det som får oss att gå ur oss själva för att få någon annan att må bra.
Kärleken är det yttersta beviset på hur underbar en annan människa är.

Det är aldrig kärleken som gör ont, det som gör ont är våra egoistiska tankar och känslor.
Det är när vi sätter villkor på kärleken som det gör ont.
Jag älskar dig - det är något vackert och fint, det innebär att du är för mig betydelsefull och underbar.
Däri finns inga villkor, jag älskar dig, rent och enkelt.

Det är när jag säger att jag älskar dig och du MÅSTE älska mig tillbaka som det börjar göra ont, det är när villkoren kommer in som det gör ont. För om jag älskar dig men du inte älskar mig tillbaks så rasar hela min värld ihop, det gör så ont.
Men för mig är det inte längre kärlek, för kärleken vill alltid att den jag älskar ska vara så lycklig som det bara går.

Men hela mitt ego skriker att älska mig, det är mig du vill ha, det är mig du ska vara tillsammans med, och det gör så ont när egot får se sig som förlorare.
Det gör ont när hjärtat och egot bråkar, för hjärtat vill bara gott, hjärtat vill bara väl.
Hjärtat vill att alla ska vara lyckliga.

Egot däremot vill att jag ska vara lycklig, egot bryr sig bara om sig själv och vad man själv kan få. Kan inte egot få dig så skiter vi i hjärtat som säger att andras lycka är lika viktigt.

Jag älskar dig och jag vill att du ska bli lycklig, det är vad mitt hjärta säger.
Jag älskar dig och jag vill att du ska älska mig, det är vad mitt ego säger.

Och ibland är det svårt att lyssna på sitt hjärta när egot får hela kroppen att värka och ögonen att tåras av smärta.

Hämtat från Åsas blogg.

lördag, februari 07, 2009

Glömt någon?

Nu har jag haft Spotify och försökt skapa ett hyfsat musikbibliotek. Men har ändå inte massor av låtar där för tillfället. I vilket fall, här kommer en lista på de artister som för tillfället shufflar rundor i spellistan.

A Camp
Ane Brun
Anna Ternheim
Bell X1
Blink 182
Bloodhound Gang
Blur
Bob Dylan
Coldplay
Damien Rice
Dolly Parton
Eagles of Deathmetal
Electric Light Orchestra
Emil Jensen
Fleet Foxes
Foo Fighters
Glen Hasard
Håkan Hellström
I'm From Barcelona
Interpol
Iron Maiden
Jack Johnson
Johnny Cash
Keane
Kings of Leon
Laakso
Laleh
Loney Dear
Maia Hirasawa
Manic Street Preachers
Markus Krunegård
MGMT
Michael Jackson
Muse
My Chemical Romance
Nick Drake
Nico
Oasis
Pulp
Queen
R.E.M.
Radiohead
Razorlight
Rush
Scissor Sisters
Simon & Garfunkel
Snook
Sponge
System Of A Down
Säkert
Tenacious D
The Cardigans
The Cranberries
The Hellacopters
The Hives
The Magic Numbers
The Rolling Stones
The Strokes
The White Stripes
Timo Räisinen
Vapnet
Weezer

söndag, februari 01, 2009

Somethings are through whatever you like

Det har varit en hel del funderingar de senaste veckorna. Först var det funderingar kring ny lägenhet. Det förbyttes i tankar om hus. Och den här veckan har det istället blivit tankar om jag kommer ha ett jobb att gå till eller ej. Så det har varit en del saker som cirkulerat i huvudet. Men vet du vad? Det är faktiskt inte särskilt jobbigt på sätt och vis. Gällande ny bostad så är det mestadels upplyftande med tanken om att skaffa nytt, att göra något nytt. Och gällande jobbet så hade det inte varit världens sämsta grej att gå hemma 3 månader med full lön. Visst, efter det hade man väl varit stekt, men ändå. Jag började fundera på vad jag skulle göra med all min lediga tid. Personligen funderade på om jag skulle ta en långsemester isåfall lite närmare sommaren. Skåneleden fanns i mina tankar. De olika lederna är totalt 100 mil långa. Då hade man kunnat sysselsätta sig ett bra tag. Ryggsäck, tält och ett par bra skor. Och mängder med strumpor. Plus fickpengar. Sen hade man fått se hur det skulle gå. Hade säkert varit helt ok. Någon som är med på att vandra 1-2 veckor i Skåne i sommar? Man kan ha med sig gevär och skjuta björnar och sånt, behöver inte ens packa mat alltså.

Det började med funderingar va? Du har väl också nåt som du funderar på? Det har väl de flesta som oftast. Och det är inte så illa faktiskt. Beroende på vad man tänker på. För mig så är jag rättså nöjd med mina "problem", känns som att de har mycket enklare lösningar än andra saker som jag tänkt på. Och det bästa är att dem rör mig själv och att jag slipper lägga in någon annan särskilt mycket i mina beräkningar. Helt klart mycket enklare.

When you leave
Don't wake me up
Just to see how you say goodbye

Oh yeah, I hate this bridge,
I hate to walk on it,
I hate the bridge and the things it makes me think of.