söndag, augusti 30, 2009

Min kamp

Hata att man måste gå emot sina impulser. Typiskt moget beteende.

lördag, augusti 29, 2009

Nostalgi

En bifogad fil i ett mail från 2003. När jag och en klasskamrat försökte samla ihop bra citat under en programmeringslektion. Dokumentet i orginal-form:

Citat från en programmeringslektion på HTS


+ Det funkade innan uppdateringen.

+ Det glömde jag, men det ska jag snart implementera i makrot.

+ Jag sa inte att det funkade, jag sa att jag inte hade lagt in det i kommandot (modulen).

+ Vad ska jag göra nu, inget internet.

+ En variabel kan heta vad som helst.

+ Det kan nog ha nått med det att göra.

+ Det verkar som om det inte funkar.

+ Jag tänkte ändra det.

+ Varför gillar inte kommunister att programmera i java?
-De gillar inte att dela in i klasser.

+ I ett kommersiellt projekt hade man aldrig gjort så här.

+ …Det stod inte händelseprocess efter uppdateringen…

+ Jag misstänker att alltför många bygger in alltför avancerad funktionalitet.

+ Man bläddrar på bläddringspilarna.

+ Det kunde jag visserligen ångrat.

+ Internet är ju programmerat.

+ Det kommer ändå inte att funka. Det funkar inte så stabilt.

+ Man ska inte kunna skapa en person.

+ Det ska vara som en svart låda, inget kommer in, inget kommer ut.

+ Där kör man på högsta nivån när man ska tänka i tio minuter.

+ Suveränt.

+ Vad är detta för nånting?

+ Varför funkar detta?

torsdag, augusti 27, 2009

Inte många månader kvar tills jag är för gammal för den här låten

Dreamboy - What have I done

25, has anybody seen my life?
I lost it somewhere '95
Time stands still and time sure flies
Slower, faster everyday
I did tons of stuff today, and I did nothing anyways
And that's the thing, it's all the same
Nothing changes

(Chorus)
Have no hopes I have no dreams
I think to much and then I scream
What have I done?
I've wasted so much time, years of hanging 'round
Undone is done
I've wasted so much time, years of hanging 'round

I won't hold my breath no more
This is it, no less, no more
It's ok, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

I can see, it's hard to take this seriously
And you might even laugh at me
But I'm way past self-irony, I mean business

(Chorus)

Happy memories, running 'round
I'm seven years old, grass beneath my feet, stay outside until it gets cold
Cut to present day, I just stay indoors all summer
Whine my days away

What have I done?
I've wasted so much time, years of hanging 'round
Undone is done
I've wasted so much time, years of hanging 'round

I won't hold my breath no more
This is it, no less, no more
It's ok, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

Tala klarspråk!

Var kom det ifrån? Kändes lite oväntat idag på jobbet, och att det skulle vara så svårt att släppa? Tur att man vant sig något och att man vidtagit vissa åtgärder som hjälper när det dyker upp nödsituationer.

Önskar det fanns någon som befinner sig i ett hyfsat liknande läge som mig, men just nu verkar den personen inte gå att finna. Varje gång det känns som att man vill prata om ett visst ämne så visar det sig snabbt att den andre är på en helt annan våglängd än en själv, vilket försvårar det hela. Orkar inte diskutera.

Topp 3 (av någon anledning så vill jag alltid stava topp top) "hemligheter" som jag egentligen inte anser vara hemligheter. Men ändå inte pratar om såklart. Ej i bestämd ordning.

1. Det som var, försvann, och är på väg tillbaka.
2. Beslutet.
3. Handlingen.

torsdag, augusti 20, 2009

Kongruent

Jag slänger inte grejor. Inte vanligtvis. Men jag har kvar hyfsat med material från högskolan. Bläddrade nyss igenom anteckningar från de två första kurserna jag läste. De enkla kurserna. Och ändå så verkade det faktiskt riktigt svårt och minnet kändes segt som aldrig förr. På ett sätt är jag imponerad över att jag ändå hade hyfsat med kunskaper, men det känns ännu mer tragiskt att det så snabbt fallit i glömska. Två saker vill jag inte bli av med. Förmågan att känna och förmågan att tänka. Är det nåt jag bestämt mig för är att jag hellre känner för mycket än för lite. Och är det nåt jag är ytlig med så är det väl viljan att uppfattas som intelligent. Ännu hellre att vara det.

Jag var och såg Loney Dear i söndags. Det var så läskigt bra. Redan efter de två första låtarna så var jag helnöjd, kvällen kunde verkligen inte pajas. Det spelades några gamla låtar, bland annat In with the arms som jag nog haft med i några rubriker, plus massa annat smått och gott. Mer än häften var inte från nya skivan, vilket kändes gött eftersom jag lyssnat mycket på de äldre på sistone.

Dagen innan, på lördagen, hade det varit bröllop. Bara så ingen tror att jag glömt det.

Men det hände en spännande sak på hemvägen. Blev inte att jag ringde polisen eftersom jag inte hade numret, och borde väl gjort det i efterhand, men jag är sämst på att ta tag i saker.

Så jag kommer från Ignaberga-hållet och kör mot Hässleholm på Kristianvägen som jag antar att den heter. Där det är 70-50-70-50 i oändlig loop. Helt plötsligt hör jag en smäll mot bilen. Första tanken är att jag kört på nåt, eller möjligtvis att en fågel flugit på bilen, för det lät som att det kom hyfsat högt uppifrån på sidan. Och jag hade heller inte sett något. Men jag vänder mig om för att se om där ligger nåt på vägen (jaja, man borde väl använda backspeglarna, men man ser snäppet bättre om man vänder sig om). Men jag ser inget. Och tittar mot vägen igen. Får lite smått panik och får tvärbromsa. Punkt. Men jag hann bromsa med säkert 4-5 meters marginal. Men där stod sex stycken kundvagnar utplacerade med ca 1 meters mellanrum och täckte hela vägen.

Så någon kastar något på bilen för att distrahera en med förhoppning om att man ska köra in i ett gäng med kundvagnar. På en 70-sträcka. Tur att skolan börjar igen nu, småbarn utan sommarjobb har inget vettigt för sig.

Jag har två radiopratare som är hyfsat stora favoriter. Båda heter Hanna. En av dem läste jag lite kritik om angående en viss sak, och nu tänker jag på det varje gång hon pratar. Måste folk påpeka saker så att man själv börjar störa sig på dem också? Ovisshet är guld värt. Värre med den andra som även skriver bra krönikor. Läste hennes senaste krönika, samtidigt som jag lyssnade på "Where are you go go going to", med Loney Dear såklart. Så leta upp den låten på Spotify, starta låten, och börja därefter läsa krönikan. Vet inte om det är någon mer, men jag började gråta iallafall.

måndag, augusti 17, 2009

Where are you going to now?

Jag överkänslig? Knappt.

onsdag, augusti 05, 2009

Sommarens sämsta nyhet..

söndag, augusti 02, 2009

Carrying a Stone

Just nu är det en halvtimme kvar tills min första arbetsdag efter semestern börjar. Vilket innebär att det bara är sju och en halv timme kvar tills jag börjar jobba. Tror nog jag kommer behöva ställa klockan om jag ska lyckas vakna. Ingen inbyggd timer nu längre.

Så vart ska jag ta vägen med bloggen nu? Det finns några olika alternativ. Fortsätta ha den dold för alla. Ha vissa som kan läsa inläggen via login. Starta nytt och köra anonymt. Öppna den fullt ut igen. Sluta blogga. För många alternativ för att jag ska kunna genomföra ett beslut idag, men vet att där är några som är starkare kandidater än övriga.

Vissa dagar känns det som att varje dag är en kamp. Andra dagar glöms nog bara bort. Två meningar som passar in väldigt bra på två av de saker som jag lägger ner en del tankeverksamhet på just nu. Även om en av dem egentligen är hyfsat marginell.

Det finns saker som är svåra att prata om. Inte för att man inte känner personen tillräckligt bra, men att det känns som att personen inte riktigt ska förstå. Den kommer säkert tro att den förstår, men jag är inte lika säker. Så en dag så kanske man hittar någon som man verkar ha det gemensamt med. Och det kanske börjar bra. Bra starter garanterar aldrig målgång.

Leap of faith

En gång så läste jag en blogg och vissa tankar som skrivits ner där verkade vara likadana som jag själv haft tidigare. Så jag tog upp det med personen i fråga. Det gällde inte samma sak. Kändes nästan som att jag blivit lurad, vilket jag i och för sig kanske blivit, men bara av mig själv.

lördag, augusti 01, 2009

Talk

Det finns dem som man verkligen vill lära känna ännu mer, bli bättre vän med, våga öppna upp sig mer för. Och försöker. Men det är inte alltid det finns tid eller är läge. Ibland är man för rädd. Lite mer mod hade inte skadat.