Min kamp
Hata att man måste gå emot sina impulser. Typiskt moget beteende.
Välkommen till Sajmons, Andgalfs och Ulakars blogg. Läs, kommentera, gå vidare.
En bifogad fil i ett mail från 2003. När jag och en klasskamrat försökte samla ihop bra citat under en programmeringslektion. Dokumentet i orginal-form:
Dreamboy - What have I done
Var kom det ifrån? Kändes lite oväntat idag på jobbet, och att det skulle vara så svårt att släppa? Tur att man vant sig något och att man vidtagit vissa åtgärder som hjälper när det dyker upp nödsituationer.
Jag slänger inte grejor. Inte vanligtvis. Men jag har kvar hyfsat med material från högskolan. Bläddrade nyss igenom anteckningar från de två första kurserna jag läste. De enkla kurserna. Och ändå så verkade det faktiskt riktigt svårt och minnet kändes segt som aldrig förr. På ett sätt är jag imponerad över att jag ändå hade hyfsat med kunskaper, men det känns ännu mer tragiskt att det så snabbt fallit i glömska. Två saker vill jag inte bli av med. Förmågan att känna och förmågan att tänka. Är det nåt jag bestämt mig för är att jag hellre känner för mycket än för lite. Och är det nåt jag är ytlig med så är det väl viljan att uppfattas som intelligent. Ännu hellre att vara det.
Just nu är det en halvtimme kvar tills min första arbetsdag efter semestern börjar. Vilket innebär att det bara är sju och en halv timme kvar tills jag börjar jobba. Tror nog jag kommer behöva ställa klockan om jag ska lyckas vakna. Ingen inbyggd timer nu längre.
En gång så läste jag en blogg och vissa tankar som skrivits ner där verkade vara likadana som jag själv haft tidigare. Så jag tog upp det med personen i fråga. Det gällde inte samma sak. Kändes nästan som att jag blivit lurad, vilket jag i och för sig kanske blivit, men bara av mig själv.