En historia

Det här utspelar sig under "den gamla goda" tiden. När folk som är så gamla att de inte kan göra nåt fortfarande kände sig unga och friska. Så lagom länge sen alltså.

Det var examensdag, vilket innebär stor fest såklart, och även presenter för de inblandade. En av dem, Karl kan vi kalla honom i brist på nåt skoj, fick en väldigt fin present. Den var inte vara vacker att se på, även dess värde var större än någon kunde tänka sig. Karl var så rädd om den att han bestämde sig för att han skulle låsa in den i ett bankfack, isolerad från världen så att den aldrig skulle ta skada av rost eller människors klantighet. Och där fick den ligga, under en lång, lång tid. Åren gick, som de brukar göra. Till slut så var Karl död, och presenten låg kvar i bankfacket.

Sensmoral: Karl är en idiot.

En till då

Ok, kom på en ny på jobbet idag när jag hörde ett namn nämnas på radion. Visst hade det varit skoj om Glenn Hysén inte döpt sin son till Tobias och istället gett honom namnet Saddam. Saddam Hysén är nog top 3 hittills enligt mig.

Sovdags

Först var det att jag lyssnade på lite musik på datorn. En låt från ett soundtrack. Låten fick mig att tänka på min blogg konstigt nog, eller om saker jag skrivit. Sen läste jag mer i min blogg, och då var jag tvungen att lyssna på mer musik. Jag kan aldrig gå och lägga mig.

Rent allmänt tycker jag att folk är kassa på reaktioner. Eller kanske det är reaktioner vid rätt tillfälle. Dålig tajming alltså. Kan bara anta att jag är precis likadan, men det är skit samma tycker jag. Folk är nyfikna. Fakta som jag nämnt tidigare. När det gäller relationer, hemlisar och allt sånt där, då vill folk ta del av kakan. Men är det någon som mår dåligt, som sänder ut små SOS-meddelanden, då blir istället alla blinda, döva, stumma och kanske även mer. Eller så ignorerar man bara problemet.

Jag kommer ihåg en ungdomssamling jag var på under en period när jag var väldigt nere. Det talades bland annat om att vi som kristna var tvungen att nå ut till alla ungdomar i Hässleholm och att det finns många därute som mår väldigt dåligt. Kändes nästan som ett hån när man satt där några meter bort med alla sina depressiva tankar. Då säger du kanske att jag borde gjort nåt åt saken, att jag skulle berättat om det. Kanske lite att det var mitt eget fel faktiskt.

Det är inte alltid lätt att be om hjälp även om man behöver det. Jag är kass på att be om hjälp i alla lägen, särskilt när det gäller sånt. Man bär inte runt en fet skylt med sitt budskap som första steg. Jag sände ut mina signaler, någon därute måste fattat det. Inte för att det verkade så, men alla kan väl inte ha missat det? Jag tycker det var rättså tydligt nu i efterhand.

Hur ska man klara av att hjälpa de långt borta när man inte ens ser de som är i närheten?

I övrigt tycker jag att många kristna jag känner beter sig väldigt godhjärtat och kristligt, iallafall mot dem man gillar.

Vibration Function Compatible

Känns som om jag varit sugen väldigt ofta sista tiden på att skriva blogginlägg, men jag kommer aldrig på nåt att skriva om. Tror jag hade nån tanke jag hade kunnat gå vidare med igår, men den var bortglömd när jag kom hem från jobbet.

Jobb och privatliv. Att ta med sig jobbet hem och sånt. Lite samma sak med skolan. Vissa tycker att det är jobbigt, att man inte kan släppa vissa saker och att man känner sig stressad av det även när man är hemma. Förutom i vissa undantagsfall som vissa tentor t ex, så har jag aldrig känt så. När jag kommer hem från jobbet så existerar inte det längre. Det var samma sak i skolan, därför jag alltid har varit kass på läxfixandet. På nåt sätt så kopplar jag inte samman jobb/skola med fritid. Absolut ingen bra egenskap kan jag säga, även om det kan leda till viss minskad oro.

Fortsättning

En annan som kanske hade funkat vore om Tomas Ledin döpte en av sina söner till Vladimir. Funkar inte lika bra, men hyfsat.

Smådiktatorerna

Kom igen, ingen som tyckte att Adolf Hilton och Mao Sedin var roligt?

Bubblare på listan, Mona Sahlins man Josef.

Hemlis?

Ibland är inte hemligheter hemliga för att de ska döljas, det kan också vara överaskningsmomentet som lockar.

Namn

Det finns vissa namn som är svåra att döpa sina barn till i dagens samhälle. Men tänk om det ändå skulle förekomma. Beroende på vad personen heter i efternamn så kan till och med bli ännu mer fel. Tänk t ex Lizzie, Hilton i efternamn. Tänk om hon fick en son och skulle döpa honom till Adolf. Kul namn han skulle få, testa säga hans namn. En annan favorit är om av någon av bröderna Sedin skulle döpa sin son till Mao. Säg gärna efternamnet rättså snabbt också.

Musikbyrån

Ok, saker kan vara lite weird. För länge sen, det var faktiskt ett bra tag sen, men vet inte exakt när. I vilket fall youtube känner de flesta till. Söker man på Hässleholm där får man nu upp några alternativ, men när jag sökte första gången så hittade jag bara två klipp, från samma person. Rättså nyligen upplagda då. Beskrivningen var:
"a music video by the swedish noise band the fegis. recorded in 1994 at a local art scool in hässleholm"

Så några esteter som gjort en musikvideo alltså. Tyckte ändå att det var hyfsat häftigt att några gjort något så tidigt, precis i början av it-eran. Kvalitén var kass och kanske inte riktigt min musik, sjukt udda hela alltet. Men ändå.

För ett tag sen nämnde Guzz att Musikbyrån haft nåt reportage om Hässleholm angående elektronisk musik (har för mig att det var han). Fick syn på just det avsnittet idag, lagom bra tajming. Dels såg jag min gamla klasskamrat långsamt säga Electronica och samtidigt se ut som ett frågetecken (även Jeffrey från kyrkan var med i några sekunder).

På nåt sätt kom jag att tänka på den där youtube-filmen med tanke på åldern på de artister som nämndes och just att de var från Hässleholm. Gick in och kollade nu och har jag inte helt fel så nämndes Andreas Tilliander i reportaget, det namnet som nämns först i båda filmerna som är upplagda. Rättså kul att se var de började även om jag egentligen har en aning om vilka de är.

Filmerna:
http://www.youtube.com/watch?v=_ncNsa__O30&mode=related&search=
http://www.youtube.com/watch?v=fxFDUl3Wb5g&mode=related&search=

This is a call

Samtalet. Det där man väntat på. Ett återkommande samtal, år efter år är det där. Som en påminnelse om att man är del av någonting större. Man är inte ensam. Det kom idag. Det kom till mig.

Jag pratar naturligtvis om fotboll. En passion som varat hela livet, något som aldrig tar slut, alltid där. Jag räknar inte med att alla ska förstå, saker ska inte alltid vara så logiska. Men det blir spel i år igen, i Hässleholms sämsta serie. Korpens lägsta division. Där spelar jag. Det jag vet är att det är grymt roligt och det är inte många saker i den här världen som går före en match i korpen för min del.

Det är viktigt att ha saker att se fram emot.

Sovdags

Ibland känns det som att man är bättre på att skaffa ovänner än vänner, även om man kanske inte vet det helt säkert.

Att veta eller inte veta

Folk är nyfikna, det är sånt man får räkna med. Och jag är säkert lika nyfiken som alla andra, men jag tycker nog ändå att man kan hantera det på olika sätt. Bara för att man vill veta nåt så betyder inte det att man måste veta det. Bara för att man vet nåt så måste man inte säga det till alla andra. Det handlar inte att om att låtsas för att verka vara en bättre person eller så, utan mer att det faktiskt inte alltid behöver pratas om allting.

Om jag skaffar flickvän, är det då nödvändigt att jag ska ringa alla på min telefonlista och skicka meddelande på msn om vad som hänt? Måste dem i sin tur berätta för alla de känner om vad som hänt? Jag förstår som sagt att folk är nyfikna, men så länge jag själv vet om det så räcker det ganska långt.

Kul vändning

Folk pratar om Cheatski, filmande portugiser och en störig Totti. Jag fattar inte att man kan bry sig om några sådana saker när det finns ett lag som heter Milan. Finns inget lag som jag ogillar så mycket. Just nu så kvitterade iofs Bayern med några sekunder kvar, så då blir det en glad kväll ändå :)

Even-Steven

Saker löser sig väldigt ofta för mig. Vet inte varför riktigt, men jag brukar klara mig. Kom att tänka på Seinfeld när jag cyklade hem, avsnittet där Jerry är "Even-Steven", allting går ihop sig i slutet för honom, medans George och Elaine är motpoler till varandra. George får flickvän och jobb medans Elaine blir dumpad och avskedad. Jerry blir av med ett jobb och får ett nytt, tappar 20$ men hittar samma summa i sin jackficka lite senare. Han blir iofs dumpad men räknar med att hitta en ny tjej snart. Tänkte säga det att Seinfeld är en lite underskattad serie, men kom på att den blivit vald till den roligaste serien genom tiderna eller nåt sånt, så fick skippa den biten.

I vilket fall, anledningen till att jag tänkte på Seinfeld och allt det andra var för att jag försov mig i morse. Somnade om efter att jag stängt av alarmet, vilket inte är särskilt bra. Min klocka stod på 06.54 när jag vaknade, vilket är lite tight med tid om man ska vara på jobbet före 07.00. Som tur är går min klocka 4 minuter snabbt jämfört med stämpelklockan på jobbet, så hade ju lite tid iallafall. Lyckades med att byta om, slänga ner lite mat i en påse, sen cykla i lagom fart för att därefter stämpla in 06.59.

Saker löser sig alltid.

Fotboll

Det är nåt med att spela fotboll som inte gör mig riktigt normal. Jag blir nog mer drumdristig och avsaknaden av vett och logik kan märkas tydligt. Hur trött jag än är, hur mycket jag än flåsar, så ser jag den där bollen så måste jag jaga. Om det är så att jag ska komma ikapp en annan spelare eller om jag själv har bollen och ska ta mig framåt, man tänker inte att man är trött. Sen när väl löpningen är avslutad så är man så trött att man bara vill lägga sig ner. Självklart så kommer det då direkt en ny boll och då upprepas det hela. Helt klart en ond cirkel.

När jag var mindre så var jag ibland med i några mindre löptävlingar eller om man t ex sprang med fotbollslaget eller om det var i skolan. Hur trött och sliten man än var, när man närmade sig målet så sprang man som om det var ett 100-meters lopp.

Detta jag sagt är kanske mer än bra sak, att man kan ge järnet även om man inte riktigt har orken, att inte ge upp. Fast personligen så tror jag nog att den där fokuseringen är jag troligtvis bättre på att få fram när det gäller idrott än andra saker, skolan till exempel.

I somras gjorde jag två dumma saker när jag spelade fotboll. Dels fortsatte jag med straffturneringen när jag kände viss smärta i låret, dels så spelade jag match några dagar senare fastän jag visste att jag inte ens kunde slå en passning utan att det gjorde grymt ont. Blev några veckors vila efter det. I korpen får man ju inte tillgång till särskilt bra planer, trampade snett i början av en match och fortsatte ändå spela. Foten var lagom svullen efteråt och jag kunde inte spela på flera veckor. Kändes inte helt 100 i foten efter 3 månader heller. Tur att det är borta nu.

Hade någon annan skada i högerfoten för nåt år sen, men då skulle vi spela final i korpcupen, så då kände jag att jag inte kunde missa den. Tog inte ett skott med högran den matchen eftersom jag visste att jag inte skulle kunna spela mer då. Efter det så gick jag och haltade i säkert en månad, kunde inte spela fotboll på 2. Man är ju lagom dum och struntar att kolla upp skadan också.

En till grej angående att ta ut sig. Förra året så var jag med John och tränade med Vankiva inomhus nån gång. Blev lite springande när man spelade, kanske inte överdrivet mkt men blev rättså trött. Gick ut och spydde mellan två matcher och sen var det in och spela igen. Tror nog man slutar tänka lite ibland.

Det här inlägget säger nog inte så mycket, kanske ni tror att jag vill känna mig tuff eller att ni ska tycka synd om mig över allt det här, men orkar inte bry mig.

Fotboll.

Flickvän vs Föräldrar

Filmer är lite luriga tycker jag. Det här med flickvänner och föräldrar t ex, i alla filmer så är det alltid ett så väldigt stort steg. Där måste vara väldigt seriöst, korrekt, och framförallt så fruktansvärt nervöst. Tur att man inte lever i filmens värld så man slipper att saker ska vara så jobbigt.

Att ta ett nytt steg

Jaha, då verkar det som att alla mina syskon snart är gifta. Grattis till er, jag får nog vänta ett tag till.