tisdag, september 30, 2008

The toppen is nådd!

Kanske är det dags att lägga ner bloggen nu? En sån peak och så många kommentarer kommer jag aldrig mer kunna uppnå. Sluta med flaggan i topp, det är så det ska göras!

Men sån självinsikt skulle jag nog aldrig kunna ha. Om jag så kravlar nere i leran så skulle jag nog ändå se mig som kung över hela världen. Se det som en metafor.

Lite mer info kring tävlingen och så. Rätt svar var alltså Emil Jensen. Borde kanske sagt att Gustav inte fick vara med och tävla, då hade jag troligtvis sluppit ett rätt svar också. Låten jag hörde på radion var "Hör dåligt, fattar trögt", behövde bara höra de första sekunderna på låten för att jag skulle gilla den. Länkade den till e-mail, hans tre direkta kommentarer var:

"usch, ful gitarr"
"dåligt ljud"
"sen sjunger han på skånska, ingen höjdare"

Så kan det gå minsann.

Vill du höra låten så kan du gå in på Emils myspace-sida, det är den första låten i spellistan. Den andra låten är väl lite tragiskt nog en sån låt jag önskar att jag kunnat sjunga..

Om en pojke

Nu är den här tävlingen över,
tyvärr så får vinnaren inga klöver.
Men det är ändå inget som håller på sikt,
så därför får det istället bli en dikt.

Den som vann ej lök och tomat äter,
men kan säkert få ner en del potäter.
Ja, det finns mat som han inte äta törs,
men han är ändå modig nog att hålla på spurs.
Nej, den här säsongen har han inte bra mått,
specillt med tanke på hur det gått för himmelsblått

Kanske i höst så köper han spelet lilla stora planeten,
om inte annars får han hoppas att det ligger bland paketen.
Men om ingen spelet till honom ger,
får han väl lyssna lite mer på Loney, Dear.

Inom vissa områden kan han nog räknas som ett litet snille,
och de flesta tycker väl att han är en kul kille.
Att han vann den här tävlingen var kanske inte särskilt förvånande,
men jag trodde nog det skulle krävas lite mer spånande.

Nu måste jag den här dikten avsluta,
hoppas att någon av den kunde njuta.
Till en kille som är väldigt snäll,
hoppas matchen går bra ikväll.

söndag, september 28, 2008

Tävling!

Ja, varför inte kan man ju fråga sig? Lisa tycker jag brukar vara lite hemlig av mig, men det är mer att jag inte berättar saker bara. Så då får det bli en täving istället. Den som lyckas komma på artisten i föregående inlägg kommer få en dikt tillägnad sig. Och inget spammande med en lista på 3000 olika artister.

Typiskt

Det finns en artist vars låtar jag aldrig hade hört. Och jag ville inte höra dem heller. Svårt att förklara varför, kanske lite beroende på varför jag trott andra gillat artisten. Jag hade ändå lite småkoll på vem det var och personens musikstil. Sen där här veckan så spelades det en låt på radion, och jag märkte rättså direkt att jag gillade den: Men det jag annars tänkte under låten var, snälla, låt det inte vara denna artist! Det skulle ju vara typiskt, att man hör nåt bra och så ska den spelas av personen man inte vill gilla. Oturligt nog så var jag rätt på det i mina tankebanor, och när låten avas så hör jag självklart namnet jag inte ville skulle nämnas. Så nu kanske jag måste ändra mina tankebanor. Typiskt min otur..

lördag, september 27, 2008

Stranger things have happened..

I can change, I can change, I can change
But who do you want me to be?
I'm the same, I'm the same, I'm the same
What do you want me to be?

söndag, september 21, 2008

Staralfur

Hörde den här i en dokumentär om jord-liknande planeter som gick häromveckan. Tänkte direkt på Life Aquatic och var tvungen att kolla om det var samma låt som spelas i jaguarshaj-scenen i slutet. Det var det. Den går att se i bättre kvalité om du ser den på youtube. Gillade den här hemmasnickrade filmen som någon gjort till låten.

CP

Ok, jag borde väl ha fått in ett inlägg om Coldplay-konserten nu. Men det har jag inte. Och det kanske får vänta lite till. Men som snabb info så kan jag säga att jag måste räkna det som den bästa konserten jag någonsin varit på. Helt klart en liten bonus att man i globen ändå kan lyckas vara fyra meter bort när gruppen spelar ens favoritlåt akustiskt. Chocken satt i ett bra tag kan jag säga.

I övrigt så känns det väl som att beslutet är taget, nu är det bara genomförandet som är kvar.

måndag, september 08, 2008

Sammanfattning

Det är svårt att komma fram till något. Definitiva beslut känns lite väl orubbliga, och inte något som jag särskilt ofta gör. Men nu tror jag nog att jag vet hur jag ska göra. Får bli ett test på obestämt framtid.

Adrian!

Jag sa det här till någon för ett litet tag sen, men varför inte skriva det här också? Ännu en av dem grejerna man hunnit tänka på när man inte haft nåt bättre för sig. Det handlar om en av mina favorithobbys som tyvärr fallit åt sidan nu ett tag. Film. Ni får ursäkta generaliseringarna som används, även om jag anser att de innehåller en viss fördomsfull sanningshalt.

Är det något vi alla fått höra om filmer är att det inte är på riktigt. Film är på låtsas. Och vad är det då man ska fokusera på? Självklart är det våldet. Alla vi som gillar actionfilmer har alltid fått höra det. Man tål inte så mycket stryk på riktigt, det där går inte att göra, man reser sig inte efter att ha fått 5 skott i bröstet. Rocky hade inte orkat med alla de där 139 slagen mot huvudet som Ivan Drago får in på honom. Och vi accepterar det, film är inte på riktigt. Men är det bara jag, eller får tjejer inte höra det lika ofta om "deras" filmer?

Nu orkar jag inte göra en särskilt stor lista, och det kanske inte är de bästa exemplen, men Dirty Dancing och Pretty Woman, som tjejer i allmänhet gillar. Varför tjatar inte folk på att sånt inte händer på riktigt? För vilka är det som får lida för det i slutändan? Vi killar såklart. Vi ska helt plötsligt bli tvingade till att infria alla tjejers förväntningar om hur överromantiska killar ska vara, och hur perfekta bröllop måste vara. Snälla, våga inse att det är film och inte på riktigt. Försöka sänka nivån något. Vi killar åker inte bort någonstans och krigar mot varandra, vi kör fake-varianten paintball istället till exempel. Försök komma på bröllopens motsvarighet till det.

Kan väl direkt erkänna att det här inte blev riktigt så bra som jag tänkt, men det går gå ändå.

Thighming

Spelade match idag. Har blivit hyfsat mycket matcher de senaste veckorna eftersom vi haft några som spelats i efterhand. Sådär 2 matcher per vecka 3 veckor i rad. Och kanske även två matcher nästa vecka om vi vinner första cup-matchen som är på måndag. Men som det ser ut nu så kommer jag ändå inte kunna spela. Sparkade på nåt sätt i marken idag, kändes en del i låret. Vet inte om det är nån sträckning eller lätt bristning, men känns inte som att jag kommer kunna sparka på fotbollar på kanske ett par veckor. Men svårt att säga nu. Taskig tajming.

Förresten, tajming är ett kasst låneord när det ska stavas. Om det nu stavas tajming. Eller är det timeing?

måndag, september 01, 2008

För Kicke om han läser min blogg

You didn't get to heaven, but you made it close

Egentligen så har jag mer material till bloggande, men mina tankar försvinner efterhand. Ibland så skriver jag ner nån liten anteckning på jobbet, ofta räcker det med 4-5 ord för att jag ska kunna skriva ett A4, men utan de där orden så är tankarna borta igen. Troligtvis så är det tankar och funderingar som dyker upp flera gånger varje vecka, men sen när jag kommer hem så är allt borta. Kanske jag tänker för lite när jag är hemma? Har man ett hyfsat enformigt jobb så kan man tänka hyfsat mycket på annat under tiden man arbetar, men när jag är hemma så brukar jag hålla mig hyfsat sysselsatt med diverse onödiga grejer. Döda hjärnverksamheten. Det värsta är väl om hjärnan kommer igång precis före läggdags, för då fortsätter det bara snurra när man egentligen vill sova.

Känns som att jag håller på med en stor fundering för tillfället. En fundering som egentligen hållit på väldigt länge, även om det kanske blivit snäppet starkare på sistone. Känns som ett hyfsat avgörande steg, men är rädd för vad det ska leda till. Om det nu ens blir en särskilt stor förändring, svårt att säga. Men oftast är jag egentligen klar över mitt beslut, men sen sker det ändå saker som går i konflikt med mig själv. Så vad gör man då? Jag kanske inte ens behöver ta beslutet? Samtidigt så har jag svårt att se någon annan utväg.

Folk... Ibland blir jag trött på dem. Jag vet att de bara är snälla och bryr sig, och jag har inget emot det. Men vissa saker har de helt enkelt inte koll på, och då känns det bara fel när det sker uttalande kring just dessa ämnen. Men alla har väl rätt att säga sitt. Så då har även jag rätt att säga mitt. Om detta till exempel. Och säger man inget får man skylla sig själv.

Kallt

Köpte en drös med Loney, Dear-skivor, men har tyvärr bara hunnit lyssna igenom en av dem riktigt rejält. Nu de senaste dagarna så har det varit Coldplay som gällt, har blivit ett hyfsat antal med vändor som den skivan snurrat nu, och den fortsätter bara bli bättre. Känns riktigt nice. Lagom laddning också, sjukt att det bara är ca 2 veckor kvar, och fortfarande känns allt bara halvplanerat.. Lite illa kanske.

No I don't wanna battle from beginning to end
I don't want a cycle of recycled revenge
I don't wanna follow Death and all his friends